Efter 5 dagar har jag nu förstått att jag inte drömmer men i söndags var det mesta i ett töcken och jag bara väntade på att jag skulle vakna upp...

I söndags var jag helt slut efter jobbet så jag bestämde mig för att slumra lite på soffan innan en kompis skulle komma över på en kaffe och tjöt. Efter en timme klev jag upp och började laga mat, var vrålhungrig. Så kom J, jätteroligt, var länge sen vi sågs. Jag lagade klart maten, J fick en kopp kaffe och så skulle jag precis slå mig ner vid bordet och äta. Nu hade det max gått en halvtimme sedan hon kom, klockan var ca 17.30. Så kände jag nåt konstigt, som om något rann. Jag tänkte att det säkert bara var en vanlig flytning som är jättevanligt då man är gravid men det kändes helt klart märkligt, inget jag känt innan.

 

Jag skyndade in på toaletten och när jag skulle sätta mig ner såg jag en rätt så stor blör fläck i byxorna. Helt genomskinligt, inget selm eller så – nu får ni inte vara äckelmagade! Jag torkade mig och gick ut till J igen och sa nåt i stil med ”Ehh, det hände nåt konstigt. Det kom som lite vatten”. J såg ganska chockad ut och det var jag med. Tänkte att jag bara skulle äta upp min mat och så ringa in till östra sen (det är dit man ringer ifall något akut händer under graviditeten innan man är fullgången). Det gick inte så bra att äta, jag fick i mig en champinjon, började bli så nervös och var nog i chock. Så jag letade fram numret och ringde till spec-förlossningen. Där pratade jag med en barnmorska som sa att jag var tvungen komma in på en kontroll. J var en ängel och erbjöd sig att följa med och hon körde bilen, tur, för det hade jag aldrig klarat själv!!

 

Innan vi gick till bilen bytte jag byxor för det hade hunnit komma mer vatten och jag lyckades få med mig blodgrupperingslappen, för jag kommer ihåg att BM sagt att det ör viktigt att få med den om man måste åka in. Jag funderade väl lite på om jag behövde något mer men var så förvirrad att det inte gick att tänka klart och jag ville bara komma iväg. På väg till bilen rann det så mycket vatten att jag blev blöt ner till knäna och då fattade jag att nu är det nåt som inte riktigt stämmer. Ringde i samma veva till K i london som just då var på matchen mellan Manchester united och Chelsea och det var precis halvlek. Stackarn, jag ville egentligen inte ringa, där är han i ett annat land och så ska jag ringa och ge honon panik. Men jag hade ingen val, jag hade ju velat veta om det var tvärt om. Jag bad honom att kolla upp om det fanns någon möjlighet till att komma hem med ett flyg redan samma kväll eftersom jag inte visste vad som skulle hända nu. Han skulle göra så gott han kunde och jag skulle höra av mig så fort jag visste mer.

 

Väl framme på spec-förlossningen kom jag snabbt in på ett rum. Jag fick ta av mina dyngsura byxor och trosor och fick såna där sexiga nätbyxor och blöja och så en snygg vit sjukhus-neglisché på det. Barnmorskan kopplade upp mig till ett CTG och bebisen hjärtljud var precis som dom skulle.

 

Sen började förvirringen och kaoset. Det var inte bara jag som var förvirrad utan även personalen och jag blev skickad hit och dit. Först det ena rummet, sen på väg till nästa och så var det urinprov, ännu mera vatten som rann så det blev en pöl på golvet i korridoren, och helt plötsligt var jag innte i ett undersökningsrum med en läkare. Där gjordes ett ultraljud där bebisen mättes för att få en uppskattad vikt. Den uppskattades väga 1700 g och sprattlade på som om inget hänt. Läkaren såg att det bara var några fickor kvar där det låg vatten och bebisen låg med huvudet neråt. Sen gjordes en vaginal undersökning för att se om jag hade öppnat mig något, det hade jag inte, och för att ta prov på livmodertappen för att se om jag hade infektion eller streptocker. Sen var det nog stick i fingret och nåt blodprov också, minns inte riktigt. Lite feber var allt dom kom fram till att jag hade och nu hade jag även fått besked om att jag skulle bli inlagd. What! Jag som skulle jobba dagen efter och jag som bara ville hem och mysa i soffan.

 

Jag fick veta att då vattnet har gått så kan värkarna komma igång när som helst eller så kan det bli en infektion som når fostret pga. att det finns så lite fostervatten. Och då kan dom bli tvungna att snabbt plocka ut bebisen. Jag fick en kortisonspruta för att skynda på utvecklingen av bebisens lungor. Efter ett dygn skulle jag få en spruta till. Om värkarna hade satt igång innan den andra sprutan då hade dom försökt stoppa det, allt för att kortisonet ska hinna verka.

 

Så blev jag överflyttad och inlagd på special BB och hade väl nu förstått att det inte skulle bli någon hemgång innan bebisen är ute. Men det kändes åtminstone bra att läget var lungt just nu och kände väl mig trygg i att K skulle hinna hem innan något hände.

 

Jag kan inte med ord beskriva, trots att det blev en väldigt lång text, oron, kaoset och nervositeten som jag befann mig i. Kändes som att jag bara skakade på huvudet med höjda ögonbryn från att jag kom in till östra till att jag somnade. Vilket jag inte gjorde förrens 4 på morgonen.

 

Morgonen efter fick jag kontrollera tempen (det gör jag morgon och kväll) och så gjordes det ett CTG igen (det görs varje morgon/förmiddag). Inget att anmärka på. Vid 11-tiden kom K till mig direkt från flygplatsen. Jag blev ledssen då jag såg honom för jag blev så lättat av att han äntligen var hos mig.

 

Måndagkväll fick jag den andra kortisonsprutan och tisdagkväll fick jag veta att om värkarna nu skulle starta så låter dom det sättas igång. För nu har i alla fall barnet fått i sig kortisonet för sina lungor. Om inget har hänt innan vecka 34 så sätts jag igång. Det innebär att vi blir föräldrar och har våran bebis hos oss senast den första helgen i december. Efter det följer ett antal veckor av vård av barnet, men det återstår att hur mycket hjälp den behöver. Vi har fått prata med en barnläkare och enligt honom så har vi ju en stor bebis! Dom är van mycket mindre pluttar på sin avdelning.

 

Nu har jag läst ut boken ”Förlossningshandboken” i ett rasande tempo. Jag skule ju ha nästan 10 veckor på mig att förbereda mig inför förlossningen och tvätta alla babykläder och pyssla och så. Det blir visst aldrig som man hade tänkt sig och att tro att man kan planera allt... PYTTSAN!

/Tesan

---