Inskolning vecka 2


Dag 6
Ny vecka och nu ska Felicia lämnas själv. Denna vecka ska hon börja kl. 10 för att inte alla barn ska komma samtidigt och då blir det kaos om flera barn blir ledssna. Vi kommer dit och går in och tar på regnkläderna som vanligt. Sen går vi ut till de andra barnen och sandlådan. Felicia börjar gräva direkt och bryr sig inte alls om att jag säger att jag ska gå och kommer tillbaka om några timmar. Jag får en puss, säger hej då och går. Vemodigt för mamma. Personalen säger att dom ska höra av sig om det blir några problem. Jag förväntar mig att dom ska ringa strax efter maten, då dom säkert inte lyckats få henne att sova. Ingen ringer. Jag kommer och ska hämta lillan strax före 14 och då sitter hon i knäet på en fröken. Hon var helt genomsvettig och håret var alldeles krulligt av att hon var så varm. Hon hade vägrat sova, prcis som jag trodde. Hon hade varit riktigt förbannad och kastat sin napp. Hon som älskar sin napp! Lillan blir glad av att se mig och då jag försöker sätta ner henne på golvet så klänger hon sig fast vid mig som om hon sa "Lämna mig inte här igen, ta med mig hem nu" och är darrig på läppen.

Personalen undrar hur hon sover hemma och här hemma är det ju spjälsängen som gäller och sen somnar hon själv efter maten utan problem. Det visar sig att dom har en spjälsäng som dom då vill prova med och ska skruva ihop den tills följande dag.

Dag 7
Jag lämnar Felicia på dagis och får veta att idag ska dom prova spjälsängen. Spännande! Säger hej då till lillan som inte heller idag bryr sig. Känns skönt för mig men oroar mig över att hon inte får samma uppmärksamhet på dagis som hemma. Inget samtal från dagis denna dagen heller så jag är förväntansfull då jag går iväg för att hämta hem busan. Då jag kommer dit sitter hon på golvet och leker och blir jätteglad av att se mig men denna dag hänger hon inte vid min hals utan hon vill leka mera! En fröken berättar att hon hade sovit i spjälsängen, det hade tagit ca 20 min. men inget gråt eller så. Lycka! När jag säger till Felicia att "Nu ska vi gå hem" så svarar hon "Neeeee". Jag får tillslut bära henne till hallen för att få på henne kläderna så vi kan gå.

Dag 8
Jag lämnar kl. 10 igen. Andra barn gråter men inte Felicia. Fröknarna berättar för mig att det går rätt bra för Felicia, hon brukar bli lite grinig innan dom ska gå in men det beror nog på att hon börjar bli hungrig eller att hon tröttnat på att vara ute. Hon äter hyffsat och spjälsängen var ju en hit! Även denna dagen vill Felicia vara kvar och leka då jag kommer för att hämta henne, hon hade sovit men idag hade hon istället inte velat äta. Alltid ska det vara nåt. Men matstrul är vi vana med hemma också så det är ingen nyhet.

Dag 9
Då vi kommit till dagis, fått på ytterkläderna, Felicia har placerat sig i sandlådan så blir det en helomvändning och plötsligt blir det värsta reaktionen då jag ska säga hej då. Tårarna sprutar på gumman men eftersompersonalen har sagt att då man har sagt hej då, då ska man gå. Så man inte stannar kvar och velar. Så jag gör precis det, jag går. En fröken tar upp Felicia i famnen direkt och försöker trösta och avleda. Felicia hänger över axeln på henne och tittar på mig, sträcker fram en hand och ropar högt gråtandes "Näääääääääj maaaaaaammaaaa". Jag sätter mig i bilen, ringer till K för att berätta och bryter ihop. Fy så jobbigt att se henne så ledssen. Då vi kommer för att hämta så får jag veta att det hade gått över efter ett tag men efter en stund var hon ledssen igen, dom lyckades avleda, efter en stund var hon ledssen igen. Så hade det hållt på, så hon hade varit ledssen flera gånger. BAKSLAG! Tydligen vanligt att det kommer förr eller senare.

Dag 10
Jag och Felicia kommer till dagis som vanligt och efter att vi klätt på henne går vi ut till sandlådan. Felicia tvekar, jag märker på henne att hon vet vad som är på gång. Jag sätter henne på kanten av sandlådan och hukar framför henne för att berätta att "Nu ska du leka med dina kompisar". Felicia slänger sig runt halsen på mig och storgråter. Jag försöker avleda och lockar med leksaker men hon struntar i dom och håller mig hårt om halsen och trycker sig mot mig. Det hugger i mitt hjärta och helst av allt vill jag bara ha henne i knäet och skydda henne. Jag tittar på en fröken som står bredvid och frågar "VAD ska jag göra nu?" "Det är bäst att du bara går" svarar hon. Jag säger till Felicia "Vi ses om några timmar, gumman. Mamma kommer tillbaka". Även denna dag tittar lillan efter mig och ropar "maaammaaaa" från en frökens knä. De 4 timmarna blev långa denna dag och jag längtade efter att få hämta henne! Vid hämtningen berättade personalen att Felicia hade behov av ett knä hela förmiddagen för hon var ledssen. Sen hade hon inte velat äta och hon ville inte heller sova. Inte för att hon varit ledssen utan hon var superpigg, så dom hade låtit henne vara uppe och leka istället. Det blev till att åka hem, ge henne mellis och sedan i säng. Trött donna var förnamnet!



Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0