Dag 11
Pappa lämnar lillan på dagis och hon blev ledssen då också. Första dagen som hon börjar 8 och ska äta frukost där och det hade väl gått hyffsat. Ledssen var hon från och till under dagen men då hon var glad så var hon tydligen GLAD och tog kontakt med de andra barnen. Känns skönt i mammahjärtat!

Dag 12
Behöver jag säga det igen, ledssen på morgonen... Det går över rätt fort i alla fall och sen är det lite svajigt under dagen men ändå under kontroll. När jag hämtade efter vilan undrade en fröken om hon äter frukost hemma och det gör hon ju inte då hon börjar 8. För tydligen hade hon bara petat i maten och ville inte ha. Fröken hade erbjudit andra saker och frågat henne om hon ville ha det, eller det, eller det. Felicia svarade nej på allt och då menade fröken fräken att "Hon kan ju svara för sig". NÄ det kan hon inte. Hon svarar "nää" på det allra mesta fast hon egentligen vill ha och man kan inte tro att man kan ställa en tallrik framför henne och så käkar hon. Utan man måste stöta på och mata med en sked här och där. Nåja. Till lunchen var hon VRÅLhungrig sen (KONSTIGT?!!) och åt ordentligt så det går ingen nöd på henne.

Felicia sover bra i "sin" spjälsäng under vilan men placeringen av sängen kanske inte är den bästa. Den lilla damen reser sig upp då hon vaknar och tänder lampan och öppnar dörren. Schysst mot kompisarna! :-D

Dag 13
Som ovan. Ledssen på morgonen men det fungerade hyffsat under dagen

Dag 14
Felicia var lite ledssen då hon skulle säga hej då till pappa och efter att hon bara varit på dagis i 2 timmar så ringde en förskolefröken. Hon sa att jag var tvungen komma och hämta Felicia och att hon var genomsnorig och inte orkade med att leka. Jag fattade ingenting eftersom hon inte hade varit det minsta snorig på morgonen och hela eftermiddagen innan hade hon lekt ända tills det var läggdags.

När jag kom till dagis satt hon i en frökens knä och såg lite ledssen ut, men inget snor. Hon ville komma till min famn för att säga hej sen ville hon ner på golvet och leka och var inte alls sugen på att följa med hem så jag fick ta till lite lirkning för att få med henne till hallen och få på kläderna. Där fick hon syn på hennes vattenflaska som jag hade med mig och hon drack som om hon aldrig sett vatten förr, hon som i vanliga fall dricker mycket sparsamt. Ganska snart märkte jag att hon var ju hungrig. Klockan hade hunnit bli 11 och hon är van att få mellis vid 10, vilket dom tydligen INTE serverar på dagis. Jag satte Felicia i vagnen och gav henne en banan då vi rullade hemmåt och jag har aldrig sett henne äta en banan så snabbt. Sen var gnället som bortblåst. Då vi kom hem lekte hon på i världens racerfart, sen blev det lunch och sen vila. Inget fel på våran dotter inte. Dagis hade alltså bett mig hämta hem Felicia för att hon var "Genomförkyld och inte orkade" då hon i själva verket var HUNGRIG!

Jag blev så upprörd och ledssen så jag hade lust att säga upp dagisplatsen och ha henne hemma. Hur kan dom inte se? Dom ska ju ha vanan inne. Varför får barnen gå hungriga? Små barn, många av dom, klarar sig inte från frukost till lunch utan ett mellis. Nu har vi pratat med personalen - utan att få någon bra respons, enligt dom så erbjuder dom en bit knäckebröd ibland, utan något på. Absolut inte frukt, nä det drar till sig getingar serru´! Då kände vi att vi blev tvugna att kontakta rektorn och hon blev mycket förvånad, enligt henne ska det serveras dryck och frukt eller macka till barnen. Hon skulle prata med personalen, eftersom det inte hjälpte att vi försökte prata med dom två gånger, så förhoppningsvis blir det ändring på detta väldigt snabbt.

Dag 15
Jag och K lämnade Felicia tillsammans på morgonen och det gick jättebra. Inte ledssen alls utan hon satte igång och pusslade med de andra barnen i väntan på frukost. Underbart!

Efter vilan då jag kom för att hämta henne så var samma fröken där som hade ringt dit mig dagen innan. Taggarna utåt på mamma! Jag frågade hur det hade gått för Felicia och då lät hon lite ömkande när hon svarade mig att "ja idag mår hon lite bättre, hon verkar inte lika förkyld". Jag tittar in i lekrummet och ser Felicia röja runt och skratta och jag kunde inte se något snor den här gången heller. Hon var precis som vanligt, undrar om hon verkligen pratar om mitt barn?! Sen utbytte vi meningar där hon åter igen pratade om att Felicia var förkyld och inte hade orkat leka dagen innan och jag svarade snabbt att hon hade varit hungrig och lekte hela dagen hemma som vanligt sen. Det örat lyssnade hon inte på och menade att dom hade ju erbjudit ett knäckebröd. Försvarsmekanismen i mammahjärtat skrek i mig och jag undrar hur mätt HON blir av att knapra på ett torrt hårdbröd då magen skriker?!!

Nog om detta, till veckan hoppas vi på förändringar!

Tänkte lägga ut en lista med gissningar på när bebis kommer ut. Gissa du också, blir roligt att se vem som får rätt eller hamnar närmast! Se så, lämna en kommentar!


Enligt RUL är BF 25/9


Min gissning - 18/9, pojke
Kristofer - 18/9, pojke

Alexandra Blomberg – 9/9

Annelie Jörfeldt – 13/9

Natalia Dagelin - 14/9, flicka

Katrin Lindgren - 15/9 kväll eller 16/9 morgon

Mari Eriksson - 19/9

Carina Vikström - 19/9, pojke

Maria Malmsten – 20/9

Anita Budai – 20/9, pojke

Mikaela Mjöberg - 20/9, pojke

Elenor Sjöberg - 20/9, kl. 15.45

Victoria Larsson – 21/9, flicka

Veronica Karlsson - 21/9, pojke 4050 g, 51 cm

Emma Elisson - 21/9, pojke

Sussi Larsson – 22/9, pojke

Katrin Lidberg - 22/9, välskapt barn

Eva Larsson - 22/9, kl. 23.45

Johan Pettersson - 23/9, flicka

Jessica Jonsson - 23/9, pojke

Ingela Franzén - 23/9, kl. 06.15

Helena Andersson (moster till bebben) - 24/9, en kille tittar ut 52 lång 3950g tung =)

Camilla Nordberg - 25/9

Johanna Larsson - 26/9, pojke

Toomas Almqvist - 26/9, flicka

Jenny Lundberg - 26/9, pojke

Maria Andersson - 27/9, pojke

Birgitta Larsson (moster till bebben) - 27/9, pojke (samma som kusin Oskar)

Jessica Olsbo - 27/9, flicka

Sara Littorin - 28/9, flicka

Malin Andersson - 29/9, pojke

Emmy Brunner - 1/10, pojke

Dag 6
Ny vecka och nu ska Felicia lämnas själv. Denna vecka ska hon börja kl. 10 för att inte alla barn ska komma samtidigt och då blir det kaos om flera barn blir ledssna. Vi kommer dit och går in och tar på regnkläderna som vanligt. Sen går vi ut till de andra barnen och sandlådan. Felicia börjar gräva direkt och bryr sig inte alls om att jag säger att jag ska gå och kommer tillbaka om några timmar. Jag får en puss, säger hej då och går. Vemodigt för mamma. Personalen säger att dom ska höra av sig om det blir några problem. Jag förväntar mig att dom ska ringa strax efter maten, då dom säkert inte lyckats få henne att sova. Ingen ringer. Jag kommer och ska hämta lillan strax före 14 och då sitter hon i knäet på en fröken. Hon var helt genomsvettig och håret var alldeles krulligt av att hon var så varm. Hon hade vägrat sova, prcis som jag trodde. Hon hade varit riktigt förbannad och kastat sin napp. Hon som älskar sin napp! Lillan blir glad av att se mig och då jag försöker sätta ner henne på golvet så klänger hon sig fast vid mig som om hon sa "Lämna mig inte här igen, ta med mig hem nu" och är darrig på läppen.

Personalen undrar hur hon sover hemma och här hemma är det ju spjälsängen som gäller och sen somnar hon själv efter maten utan problem. Det visar sig att dom har en spjälsäng som dom då vill prova med och ska skruva ihop den tills följande dag.

Dag 7
Jag lämnar Felicia på dagis och får veta att idag ska dom prova spjälsängen. Spännande! Säger hej då till lillan som inte heller idag bryr sig. Känns skönt för mig men oroar mig över att hon inte får samma uppmärksamhet på dagis som hemma. Inget samtal från dagis denna dagen heller så jag är förväntansfull då jag går iväg för att hämta hem busan. Då jag kommer dit sitter hon på golvet och leker och blir jätteglad av att se mig men denna dag hänger hon inte vid min hals utan hon vill leka mera! En fröken berättar att hon hade sovit i spjälsängen, det hade tagit ca 20 min. men inget gråt eller så. Lycka! När jag säger till Felicia att "Nu ska vi gå hem" så svarar hon "Neeeee". Jag får tillslut bära henne till hallen för att få på henne kläderna så vi kan gå.

Dag 8
Jag lämnar kl. 10 igen. Andra barn gråter men inte Felicia. Fröknarna berättar för mig att det går rätt bra för Felicia, hon brukar bli lite grinig innan dom ska gå in men det beror nog på att hon börjar bli hungrig eller att hon tröttnat på att vara ute. Hon äter hyffsat och spjälsängen var ju en hit! Även denna dagen vill Felicia vara kvar och leka då jag kommer för att hämta henne, hon hade sovit men idag hade hon istället inte velat äta. Alltid ska det vara nåt. Men matstrul är vi vana med hemma också så det är ingen nyhet.

Dag 9
Då vi kommit till dagis, fått på ytterkläderna, Felicia har placerat sig i sandlådan så blir det en helomvändning och plötsligt blir det värsta reaktionen då jag ska säga hej då. Tårarna sprutar på gumman men eftersompersonalen har sagt att då man har sagt hej då, då ska man gå. Så man inte stannar kvar och velar. Så jag gör precis det, jag går. En fröken tar upp Felicia i famnen direkt och försöker trösta och avleda. Felicia hänger över axeln på henne och tittar på mig, sträcker fram en hand och ropar högt gråtandes "Näääääääääj maaaaaaammaaaa". Jag sätter mig i bilen, ringer till K för att berätta och bryter ihop. Fy så jobbigt att se henne så ledssen. Då vi kommer för att hämta så får jag veta att det hade gått över efter ett tag men efter en stund var hon ledssen igen, dom lyckades avleda, efter en stund var hon ledssen igen. Så hade det hållt på, så hon hade varit ledssen flera gånger. BAKSLAG! Tydligen vanligt att det kommer förr eller senare.

Dag 10
Jag och Felicia kommer till dagis som vanligt och efter att vi klätt på henne går vi ut till sandlådan. Felicia tvekar, jag märker på henne att hon vet vad som är på gång. Jag sätter henne på kanten av sandlådan och hukar framför henne för att berätta att "Nu ska du leka med dina kompisar". Felicia slänger sig runt halsen på mig och storgråter. Jag försöker avleda och lockar med leksaker men hon struntar i dom och håller mig hårt om halsen och trycker sig mot mig. Det hugger i mitt hjärta och helst av allt vill jag bara ha henne i knäet och skydda henne. Jag tittar på en fröken som står bredvid och frågar "VAD ska jag göra nu?" "Det är bäst att du bara går" svarar hon. Jag säger till Felicia "Vi ses om några timmar, gumman. Mamma kommer tillbaka". Även denna dag tittar lillan efter mig och ropar "maaammaaaa" från en frökens knä. De 4 timmarna blev långa denna dag och jag längtade efter att få hämta henne! Vid hämtningen berättade personalen att Felicia hade behov av ett knä hela förmiddagen för hon var ledssen. Sen hade hon inte velat äta och hon ville inte heller sova. Inte för att hon varit ledssen utan hon var superpigg, så dom hade låtit henne vara uppe och leka istället. Det blev till att åka hem, ge henne mellis och sedan i säng. Trött donna var förnamnet!

Förra veckan började vi Felicias inskolning på dagis. Det har sett ut så här:

Dag 1
Ett kort möte med alla nya barn och föräldrar för utdelning av information på papper

Dag 2
Felicia skulle vara med pappa på dagis 9-14. Dagen börjar med utelek fram till 10.45. Då går alla barnen in, tvättar sina händer och byter blöja. Sedan är det lek och en kort samling innan maten 11.30. Allt går bra, fram tills det är dags för vilan efter maten. Hon totalvägrar och skriker som  en tok så pappa ger upp, lägger henne i vagnen och går hemåt. Felicia slocknar som en stock på vägen hem och får ta sin vila i vagnen istället.

Dag 3
Jag följer med Felicia till dagis och dagen ser exakt likadan ut. Felicia är lite avvaktande mot de andra barnen och föredrar att leka själv. Lillan, som annars älskar att vara ute, tröttnar efter 45 minuter och pekar på alla leksaker hon kan se genom fönstren. Ytan dom har att röra sig på är liten, väldigt  liten men jag hoppas att Felicia inte har några problem med det, att det är bara jag som tänker i dom banorna. Även denna dagen går det bra fram tills det är dags för vilan. Jag ligger intill henne och försöker få henne att förstå att nu ska vi sova efter maten, precis som vi gör hemma och pekar på alla andra barnen som redan sover. Hon totalvägrar. Efter mycket bök och skrik får vi ge upp för att inte väcka de andra barnen och Felicia får gå hem 1 timme tidigare även denna dag.

Dag 4
Felicia tar med sig pappa till dagis och inte heller denna dagen går hon med på att sova. Fram med vagnen och gå hem...

Dag  5
Vi kommer till dagis, går in och tar på galonbyxor och stövlar och går ut till de andra. Det börjar regna och lillan trivs inte. Hon blir blöt på huvudet och sanden klibbar fast på hennes händer. Många barn tröttnar och börjar gråta så vi går in tidigare än vad som är tänkt och det blir linnelek istället. Vid sångsamlingen tar fröken upp figurer ur en väska som fäst på en tavla och sedan sjungs det en sång om den figuren. Felicia tycker det är jättespännande och sitter intill och försöker öppna väskan och roffa åt sig figurerna. Hon lever sig in i sångerna och tycker det är så skoj så hon ställer sig upp och börjar dansa till de två sista. Då sångsamlingen är slut och det är dags att gå och äta så blir hon sur. Hon vill ha mera sång. Jag frågar om vi ska ta "blinka lilla"? "Aaaaa" svarar Felicia så jag sjunger och hon fortsätter dansa. Efter ytterligare en sång till så får jag bära henne till köket då jag inte klarade av att sitta på golvet längre. Till vilan hade jag förberett med Felicias vagn inne. Efter m aten tog jag med henne till vilrummet och gav det ett försök, men även denna dag var det bara att ge upp. Hon skulle bara rulla runt, ställa sig upp, dansa till musiken och rulla på de andra barnen. Hon fick ligga i sin vagn utanför rummet istället och efter 10 minuters gungande av vagnen så somnade hon. Yay! Hon har sovit sin första dag på dagis, inte på det sätt som "man ska" but still!

I förrgår satte Felicia ihop sin första tvåordsmening; "Den haaaa" och pekar på det hon vill ha. Sen dess har vi fått vi höra "den haaaa" "HAAAAA" & "ha den", dagarna i ända känns det som. Det är fantastiskt roligt med framsteg!

Vad hände? Kalendern säger att jag är i vecka 36 nu (35+2) och helt plötsligt så är det som om någon blåst upp min mage som en ballong. Den är stor, otymplig och i vägen. Här om dagen var K tvungen hjälpa mig att ta på mina skor och knyta dom. Hur pinsamt är inte det?!

De senaste 2 veckorna har jag fått rejäla sammadragningar också av minsta lilla promenad. Ok, jag kan gå runt i lägenheten utan att det sätter igång, för det mesta, ibland även då. Men att ta sig till hållplatsen som ligger 100 meter bort, det resulterar i sammandragningar och ett ordentligt tryck ner i magen. Kan inte säga att sammandragningarna gör så ont, det är mest väldigt obehagligt och gör mig ännu mera osmidig. Ryggen känner av den extra tyngden också såklart och nu funderar jag mest på hur jag ska klara att gå så här flera veckor till?

Men så länge det inte är något livshotande med mig och att bebis mår bra så är det väl bara bita ihop. Den enda som klagar förutom mig själv är ju tyvärr också Felicia. Hon kan ju inte förstå varför jag inte sitter och ligger med henne på golvet och leker och varför jag måste sitta och vila och inte är uppe och springer efter henne. Hon blir jättearg på mig och röd som en tomat då hon boksatvligt talat försöker lyfta upp mig. Lyfter i mina ben, trycker in händerna under min rumpa och tar i för kung ioch fosterland för att hon vill att jag ska resa mig.

Hon är underhållande våran lilla donna!

Vagnen fungerar hur bra som helst och Felicia sover jättegott i den! Nej, jag har inte stött på några nackdelar ännu, inga så allvarliga att jag lagt dom på minnet i all fall :-)

Och vet ni, fick ett erkännade av min sambo angående färgen. Han ville ju helst ha den helt svart... Här om dagen sa han "Det var bra att vi tog med någon färg på, jag såg en svart donkey här om dagen och den var för tråkig alltså" Haha! Han gillar råååsa. Wiieee!!

Har fått många frågor om vart vi köpt vagnen. Vi har beställt den från WH Watts i england och servicen har varit superbra. Kan varmt rekommendera dom!

Nu är den hemma hos oss! Bugaboo Donkey, vagnen som man kan ha både som singel, syskon och tvillingvagn.

Jag har monterat den och provkört den inne och Felicia har provsuttit. Hon ville inte kliva ur den så hon satt kvar och myste i den framför barnprogram på tv. Gott betyg!

Vagnen har fått agera supermodell och här är bilder på de olika utföranden man kan ha vagnen i (dom små bilderna är klickbara):



Monoutförande med sittdelen i färdriktningen (Dynan kommer från addstroller)



      




Monoutförande med sittdelen mot föraren



 




Duoutförande med sittdelen i färdriktningen




  




Duoutförande med sittdelen mot föraren




 



Givetvis går det att ha vagnen i monoutförande med endast liggdelen på men det har jag inget kort på. När sedan bebisen vuxit ur liggdelen så blir det 2 sittdelar på vagnen. Även då kan man välja att ha sittdelarna åt vilket håll man vill oberoende av varandra.

Jag hade redan innan vi beställde vagnen osedd, stora förväntningar på den och var hoppfull om att den skulle uppfylla våra krav. I själva verket så var det till och med ännu bättre.

Felicia sitter grymt bra i vagnen och verkar verkligen trivas i den.

Däcken är ännu större än jag trodde, även swivelhjulen. Stort plus!

Liggdelen har mera plats än vad det såg ut att vara på bild.

Den rosa färgen är mycket snyggare i verkligheten.

Gott om plats i varukorgen.

En ordentlig packåsna med baggagekorgen på.

Verkligen lätt att ändra mellan mono och duoläge.

Smidig och lätt att köra.

SNYGG!


Imorgon ska jag och Felicia ut på en premiärtur och det ska bli spännande. Lär väl återkomma längre fram med mera omdömen om vagnen då vi har provat på den mera.

Igår var jag på samma vecka och dag i graviditeten som Felicia föddes på, 32+5.





Här vilar lilla Mini tryggt hos mamma ca 14 timmar gammal. Vilken dag, det bästa som har hänt oss är finaste du!


Idag går jag alltså på övertid :-D 32+6 och imorgon går vi in i vecka 34. 49 dagar kvar till det beräknade datumet, snart är Mini storasyster. Hur ska vi kunna älska någon som vi älskar dig? Vi kommer gå sönder av känslor tror jag!

Graviditeten gör att jag har mer ont av värmen än jag har i vanliga fall. Allt blir mycket tyngre och det känns som jag knappt kan andas. Magen är stor och bebben trycker så det är svårt att böja sig och tyngden samt fogarna gör att jag inte kan röra på mig som vanligt. Dessutom har jag sammandragningar som kommer då och då när jag är igång och trycket neråt är inte att leka med och begränsar mig det med.

Felicia tycker inte om att vara inomhus i onödan utan trivs bäst utomhus där hon kan springa runt eller i lekplatser där hon kan gunga och roa sig. Idag tvingade jag mig till att ta med henne ut, i 27-gradig värme. Vi gick till en lekplats så hon fick leka av sig lite men jag orkade inte mer än en knapp timme. Svettigt då det inte fläktade för fem öre, sammandragningar, tryck nertill i magen och bara allmänt tungt och ont och på det då ska man gå runt med Felicia på lekplatsen och hjälpa henne upp och ner från saker.

Jag nästan hoppas att det ska bli regn så slipper jag ha dåligt samvete av att inte vi är ute och så får jag underhålla henne inomhus så gott jag kan istället.

Jag blir så fruktansvärt ledssen och känner mig som en urdålig mamma som inte kan göra det som Felicia vill och mår bra av. Hur ska hennes tillvaro bli och hur ska hon må fram tills att bebben tittat ut om det ska fortsätta så här?

20/7 var vi på en tur med Stena - Danmark över dagen, i Fredrikshavn. Är väl på tiden att lägga ut lite bilder från den trippen nu då.



På ditvägen fick alla barnen välja en ballongfigur som 2 snälla killar gjorde. Pappa valde en hatt till Felicia.



Pekar på båtarna och säger BÅÅÅÅÅÅ!



Smakar en mums-mums variant för första gången och den fick 5 stjärnor!



Felicia tar sig en vilostund på golvet, mitt framför fötterna på alla som går omkring på båten.



På en gata i Fredrikshavn - VATTEN!



Gladskit :-)



Jag viiiiill innnnte!



Men lite roligt var det i alla fall



Pappa är tokig :-D



Finaste <3