Kullra runt

Den lilla damen har börjat kullra runt på golvet ofta. Kan hitta henne liggandes på golvet lite här och var och filosoferar. Så har hon aldrig gjort förr. Kanske pausar för att hon har växtvärk? Eller nåt.


  
Käkar rån under stolen


Knägår ut i hallen och lägger sig vid tvättpåsarna och fortsätter

  
En annan dag, en annan plats







30 bast

I fredags 18/2 fyllde jag 30. Jag förnekar det fortfarande. Har aldrig förr haft nojja över att fylla år men nu ha jag det, så är det bara.

Hade en mycket fin födelsedag i alla fall. Eller en hel helg!

Det började med att vi på förmiddagen åkte och lämnade Felicia hos hennes farmor och farfar och där blev vi också bjudna på lunch och jag fick en flagga hissad för mig :-D Sen bar det iväg med bilen, bara jag och K. Han lurade mig grovt först då han åkte mot landvetter och jag var skitnervös över vart han skulle ta med mig. Han girade om i rondellen vid landvetter och sedan hamnade vi i... Falkenberg. Där fick jag födelsedagstårta - det är ingen födelsedag utan tårta.

Slutdestionationen var Malmö och där checkade vi in på Radisson Blu. Då vi hade vilat ett tag hade det hunnit bli kväll och då gick vi ut och åt på en vinkällare. Dom hade en stor buffé som vi valde och där fanns allt från kallskuret och varmrätter till efterrättsbuffé och gigantisk ostbricka.

På lördagen hann vi med köpenhamn en sväng, strosa på stan i malmö, bara vara och gå ut och äta och på söndan efter frukosten styrde vi kosan hemåt igen och helgen avslutades då vi hämtade Felicia och blev bjudna på god middag.

Tack älskling för den mysiga helgen och tack för alla gratulationer och presenter jag har fått från alla!




Provsmakning igen

Idag skulle Felicia smaka lchf-kladdkakesmet samtidigt som hon knaprade hårdbröd. Allt verkar vara nom nom.












Efter allt smakande var det matrester, kaksmet och brödsmulor fulla håret så då fick det bli ett bad och det är poppis!



Bestigning av soffan

Nu kan hon klättra upp i soffan. Det innebär att vi måste vara ännu mer på våran vakt för den lilla damen tycker det verkar smart att gå ner från soffan med huvudet före.










Alla hjärtans dag

Årets alla hjärtans dag började med att jag fick en present av min underbara dotter. En nyckelring med ett hjärta på och en fint kort till, som hon skrivit alldeles själv förstås. Jag har ju sagt att jag har en klok dotter :-D
 
När bejbi kom hem från jobbet åt vi en ljuvlig champinjon & gorgonzolasoppa med sesambröd till och Felicia smakade på allt hon med. Nu har hon börjat med att hon ska smaka på ALLT vi äter och ger sig inte förrens hon får som hon vill. Hon pekar och ropar "DÄ!" och vi dansar efter hennes pipa.

Jag fick en underbar bukett med vinröda tulpaner av älsklingen och choklad såklart. Han fick kallingar, en röd ros och ett kort från sina flickor och våran lilla prinsessa fick ett princesstält av oss och SOM hon älskade det! Hon skrattade och kröp in där på en gång och hade så roligt men då vi försökte krypa in så kom hon bakom oss och grät hysteriskt. Tror inte det var för att vi inte fick vara i hennes tält utan hon verkade tycka det var otäckt att vi försvann in där. Gogumma!

Felicia fick också en jättesöt pyjamas med bamse och hjärtan på av sin farmor & farfar. Felicia säger TACK(som hon faktiskt ofta säger då vi ger henne något)! Väluppfostrad är hon också :-D

Smaka på allt som sagt... jag åt en ölkorv med chilismak, inte jättestark men ändå sting i den, så kommer den lilla knägångaren och pekar på korven och säger "DÄ, DÄ, DÄ"! Tänkte att det inte är så bra för hennes mage så hon fick inte smaka men hon blev så sur så jag gav med mig. Vad händer? Hon drog i väg med korven och knaprade och mumsade på den som det vore en majskrok. Hon tyckte om det OCKSÅ!







Vackert


Ett ord. Vackert.




Citronminen

För skojs sjull så lät vi Felicia smaka på pressad citron, ReaLemon. Vi ville se den roliga minen som barn brukar få och som hon förut har fått då hon smakat på någon liten citronklyfta. Vad gör barnet då? Hon sörplar i sig från flaskan och smaskar på och hon är så ivrig så det bara rinner nerför hakan på henne. Då vi tar bort flaskan säger hon "DÄ!" och pekar på flaskan och vill ha mer. Så höll det på säkert 5-6 gånger innan hon reagerade på det sura och då fick vi se en riktigt rolig min!





6/1 - SLURP!


Ihh vad var det för nåt?!


Ryyyyyyys!



Glas

Felicia lär sig nya saker hela tiden och börjar kännas så klok. Ibland!

Hon vill dricka ur vanliga glas och gör det riktigt bra. Ofta då man ger henne någon pipmugg eller dylikt så åker den fort i golvet. Glas ska det vara, mammas stora! Ibland blir hela hon sjöblöt och några gånger har hon blivit för ivrig i sina rörelser och slängt glaset i golvet istället men bortsett från det så är hon riktigt duktig!


Klunk, klunk




Ahh!








14 månaders koll och tysta nätter

Då jag sist skrev att Felicia hade haft en kass natt så sov hon hela natten i 4 nätter innan hon bröt av med en natt med ett långt uppvak på nästan 2 timmar. Sedan dess har hon sovit 3 hela på raken igen. Lovley!

Hoppas hon gör detsamma inatt så hennes Farmor & Farfar får sova. Felicia är nämligen hos dom på pyjamasparty :-) Vad gör jag och K av tiden? Vi njuter, vilar, surfar, datanördar (Ja K då :-)) och sedan ska vi beställa hem mat och käka och kolla på någon film. Vi gör så lite vi bara kan med andra ord och det är underbart!

Flis går mer och mer nu och börjar bli duktigare och duktigare på att hålla balansen. Hon skulle aldrig få för sig själv att gå mer än några steg mellan soffa och bord men då man "sätter igång" henne kan hon gå en lång bit mellan oss på säkert 30 steg. Duktig kicka! Det är så sött då hon vinglar fram och då hon är nära målet (någon av oss) så stampar hennes små fötter på snabbare och snabbare.

I förrgår var vi på 14 månaders koll och nu väger snuttan 9925 g och är 76 cm lång. Hon följer sin kurva exemålasriskt och det är skönt att se att hon gör det trots sitt strul med maten som hon hållt på med i snart 2 månader. Det är skaka på huvudet (betyder nej, vill inte), vifta med händerna, spotta och kvälja som hon sysslar med. Knasfia!

Tinnitus

I mars 2009 åkte jag på en öroninflammation. Då slog det även lock för det drabbade örat så jag knappt hörde något på det och fick även ett testbild-tjut där. Det var så påfrestande och gjorde mig nästan galen så då det efter en vecka försvann så kunde jag inte bli mer lättad. Antibiotikan botade öroninflammationen och så även tjutet.

Sedan dess har jag upplevt ett svagt tjut då det blivit alldeles tyst eller då jag har hållt för mina öron ordentligt men det är aldrig något som har stört mig.

I mitten på december 2010 började jag om kvällarna att klaga på ett tjut i mina öron som störde mig och precis efter årsskiftet åkte jag på en förkylning som också drog med sig lockkänsla för ena örat så fort som jag legat ner eller sovit och sedan avtog det under dagen. Efter 2 veckor med förkylningen höll jag precis på att bli bra igen då det bröt ut på nytt. Nu hade också tjutet förvärrats och stör nu ännu mer.

Nu har jag varit förkyld i en månad cirka och riktigt jobbigt har det varit med tjutet i 3 veckor. Det gör så jag inte kan somna och har jag lyckats somna men vaknar till mitt i natten så blir det en kamp igen att kunna somna på grund av allt oljud. Jag kan inte direkt lokalisera ljudet och säga att det är i höger eller vänster öra utan det är mer i mitt huvud som det tjuter. Det låter säkert jättekonstigt men folk med samma problem vet nog vad jag pratar om.

Det här är inte bara ett ljud och så var det bra med det, inget farligt tack och hej. Det här är ett ljud som får mig att tappa fokus, ger mig koncentrationssvårigheter, gör mig tröttare än vanligt, gör så jag blir ljudkänslig ibland och bara ryser av höga ljud. Det har också fått mig att känna mig deprimerad och jag gräver ner mig själv. Stundvis så känns INGET positivt och jag kan komma på mig själv med att verkligen sitta och lyssna till oljudet istället för att försöka lyssna på andra saker och göra så gott jag kan för att maskera ljudet i huvudet. Det är svårt.

Idag besökte jag en öron/näsa/hals läkare som lyssnade till mina upplevelser och tittade i mina öron. Öronen såg hur fina ut som helst, det fanns inga fel alls. Tyvärr. Hade hoppats han skulle hitta något fel som går att bota och efter det skulle jag bli kvitt ljuden. Så blir det inte. Jag kommer nog få leva med ständigt tjut och aldrig få uppleva tystnad igen. Läkaren gav mig diagnosen - Tinnitus.

Nästa steg är att få göra ett tonaudiogram och jag fick en tid inbokat för det i nästa månad. Efter det ska jag tillbaka till ÖNH igen och sen får vi se vad som händer. Jag kan gissa att det handlar om att bli skickad på någon typ av KBT.

Under tiden måste jag ensam jobba på att ta mig upp ur hålet som jag snabbt hamnade i och försöka acceptera detta. Kan man klara det på egen hand?