Dagarna springer iväg

5/12
Felicia fick börja med AD-droppar som alla barn tar upp till 2 års ålder. Numera heter det D-droppar, A:et är borplockat. Känner faktiskt igen lukten på dropparna från då jag var liten och minns att dom smakade beskt :-) Under en matstund då jag ammade lillan så känner jag att jag blir blöt på låren, Felicia kissde ner mina byxor. Trodde först att jag själv hade kissat på mig men insåg ju snabbt vem som var boven i dramat! På kvällen blev vi bjudna in till grannarna på fika, lussebullar och julmust, det var mysigt och det var inga problem att ta med Flisan eftersom hon inte var uppkopplad till något som behövde ström. Grannarna har 2 små bebisar, tvillingarna Algot och Minou. Riktiga sötisar! Äntigen fick vi sitta och småprata med vuxna människor och man fick känna sig "som vanligt" igen. Mycket trevligt!

Vi sov över i ett familjerum för första gången med Felicia hos oss. Hon prövade oss och var vaken länge på natten och verkade ganska så missnöjd. Vi tror att det var magen som var problemet för när hon väl hade bajsat blev hon mycket lugnare. Vilken första natt!



Viftar hej vilt då det är dags för blöjbyte



Trynar på pappa





6/12
Dagens vägning visade en ökning på 65 gram och nu vägde hon 1910 gram! Gumman blev snorig och en sköterska skölde hennes näsa så hon nästan fik en kallsup. Det var inte uppskattat av lillan som skrek för fulla muggar. Jag provade att amma Flisan liggandes på sidan och det var väldigt smidigt då det var mitt i natten och jag var grymt trött. Efter amningen blev vi tvugna att byta hennes blöja igen då vi kände en välbekant lukt och vad händer då. Jo! När blöjan kommit av skjuter hon iväk vvärldens laddning med mera bajs som flyger säker 30-40 cm och jag får bajj över min hand, på min säng, överhela min fot och upp på mitt lår. Det var dom byxorna det och det var bara att sätta igång och renbädda då lillan hade blivit ren och fin. Är väl inte direkt oäckligt med bajs men vi kunde ju inte låta bli att skratta. Vilken laddning!!!



65 gram upp!



Nannar



Det här kan man kalla för bonding





7/12
Gumman fick sig ett skönt bad på kvällen och efter det var hon pömsig och somnade gott.
Sedan var det pappas tur att renbädda. Någon gång under natten hade K Flisan hos sig och försökte söva henne och då kisssar hon så det rinner ut vid hennes ena ben och vätte ner pappas säng. Here we go again!



Godmorgon Felicia!



Här var sängkläderna fortfarande rena :-)



På den här bilden påminner Felicia om min pappa!! :-)





8/12
Dagens vägning visade en ökning med 40 gram. Nu vägde hon 1950. Flisan närmar sig nu den magiska 2-kilos gränsen där bebisarna får en flagga i sängen då det är uppnått! På kvällen, efter matning då hon var trött och nöjd, var det dax för provtagning igen. Ett blodprov tog från hennes huvud. Det kan låta otäckt med hon gav inte ens ifrån sig minsta gnyende. Hon är så duktig!



Nakenfis!



40 gram upp!



Flisan väntar på provtagning



Ett gummiband för att stasa





9/12
En gång i veckan görs en läkarundersökning på bebisarna och denna dagen var första gången vi var med på den. Läkaren kollade hennes höftleder, reflexer, ögonen med mera. En liten besiktning helt enkelt. Samma görs då man ska åka hem och eftersom vi hade bestämt att åka hem på torsdan, 10/12, dagen efter, så behövde hon inte gå igenom den igen. Det räckte med denna. Läkaren hade inget att anmärka på men ville att ett nytt bilrubinprov skulle tas. Det togs på kvällen och hade det visat höga värden så hade hon behövt "sola" och då hade hemresan blivit förskjuten lite. Men provet var normalt. Är hon inte stark våran lilla tjej! Gumman blev också av med sin apnédosa och därmed rök den sista elektroden från hennes mage. Skönt! Istället fick hon en "Angel care". En platta som man lägger under madrassen där hon sover som känner av hennes andetag och larmar om hon skulle få ett andningsuppehåll. Jag hade svårt att tro på den där grejen. Hur skulle en platta under en 10 cm tjock madrass känna av då vårat lilla pyre andas. Det är ju inget man kan känna om man lägger handen under. Men den funkar faktiskt och är ju såklart en trygghet. Jag och K lämnade Lillan någn timme på dagen hos personalen i salen och tog oss en tur på jakt efter en overall att ha på lilltjejen då vi skulle åka hem. Vi hade tidigare bara inhandlat en i storlek 56 och den kunde hon väl fylla ut halva längden av. Vi hittade inget som var optimalt för henne så det fick bli en brun overall från H & M med öron och liten svans, en liten brunbjörn, i storlekk 50. Fortfarande för stor men mycket bättre än den vi hade.







Doktorn tar på mig - hjälp!



Något för stor, ja. Storlek 56.





10/12
Dagen D. Dagen då Felicia skulle få följa med oss hem. Både jag och K var pirriga och hade lite småont i magen då vi vaknade :-) Innan vi kunde åka hem skulle Felicia få göra ett hörseltest. Ett test som görs på alla nyfödda. Som tur var så kommer en kvinna och gör dessa just på torsdagar så vi hade tur som fick göra det innan vi åkte hem så slapp vi åka tillbaka bara för det. 3 elektroder klistrades fast på Lillan. 2 stycken i ansikten och en i nacken och så hölls en liten grej i örat som det kom ljud ifrån. Sedan kände elektroderna av om ljuden registrerades i hjärnan. Jag blev infomerad om att testet kan ta upp till en halvtimme då det ibland är svårt för apparaten att läsa av vad elektroderna "känner". Men Flisan fick godkänt på bara 5-10 minuter. Inga problem där heller!

Så blev det dags att klä på Lillan den gosiga nya overallen och spänna fast henne i babyskyddet. Gissa om det kändes konstigt då vi klev ut utanför galsdörrarna med henne! Vi fick lov att passera den magiska gränsen. Gränsen där många anhöriga stått och på håll beundrat de små. Oj så nervöst. Jag önskar att vi hade fått poliseskort. Det fick vi inte men vi kom fram helskinnande ändå :-)

Väl hemma klädde jag av Lillan den varma overallen och satte mig i soffan med henne liggandes på min bröstkorg och bara myste. Myspys!

Vi upptäckte att röklukten i sovrummet (lång historia men är tydligen någon ventilation som går intill våra garderober och det läcker in rök som gör att det stinker i vårat sovrum. Förutom att det luktar jäkligt illa så får inte Lillan lov att vara i såna miljöer med tanke på hennes extra känsliga luftvägar.) var kvar trots att snickare nu varit där 2 gpnger och försökt täta och greja. Jag blev illamående då jag öppnade dörren för att gå in där, så mycket luktade det. Så det vara bar att stänga igen dörren och vi fick montera ihop spjälsängen i vardagsrummet och bödda i soffan till en av oss och i bäddsoffan i lilla rummet till den andra. Så himmla tråkigt att inte kunna få ordning på en gång. Nu känns det som vi bor i en etta med sovalkov (det lilla rummet är så litet att det känns som en alkov). Hoppas att detta löser sig fort, vi har nog att tänka på och vill ju komma in i en vardag med de rätta rutinerna så fort som möjligt.

Första natten hemma sov inte Felicia mycket. Hon var så ledssen och bara grät och gnällde och var så missnöjd. Det gjorde ont i hjärtat att se henne så och man kände sig hjälplös. Framåt morgonsidan somnade hon äntligen och vi fick också vila lite. Det var säkert en omställning för henne med och kände nog att det var en ny miljö med nya lukter och ljud. Det var mysigt att äntligen ha henne hemma. Nu är vi tre som bor här (plus kissen), våran lilla familj!



Imorgon vaknar du upp hemma älskling



Pappa tar tempen på en trött Felicia



Viiiiiill inte!!!



2 kilos-gränsen är spräckt!!!!







Titta sp duktig hon var under hörselkontrollen



Idag flaggas det för Felicia då hon nu är över 2 kilo



Dax för hemgång, på med kläderna



Sitter hon verkligen säkert - hann jag tänka 1000 gånger under bilfärden hem



Det står nåt på vårat hallgolv!





11/12
Då Felicia hade ätit sitt 13-mål somnade hon gott i sin säng och det gjorde jag med, i bäddsoffan. Vid 16 började hon vakna (äter var 3:e timma och är som en klocka för det mesta och vaknar av sig själv) och pappa gick för att titta till henne. Då märker han att Lillan hade dragit ut sin sond ur näsan. Oh no, vad gör vi nu?!! Jag la henne vid brösten och försökte amma lite, samtidigt som K ringde till neo på mölndal. Jag har inte så mycket mjölk men tänkte att hon skulle få i sig lite i alla fall. Men Flisan bara stensomnade utan att ha sugit på bröstet alls. Stackars liten! Hon behövde ju mat. På neo sa dom att det var bara att komma in. Innan vi hade gjort oss i ordning och kommit till avdelningen var klockan 17.30. Där fick hon en ny sond i näsan och blev koppmatad av en sköterska för att få i sig lite näring. Hon klunkade i sig men stensomnade igen. När vi kom hem sov hon fortfarande men vi matade henne ändå. Då var klockan närmare halvsju och hon hade då sovit över ett mål, tur att hon har sonden så hon kan få i sog näring trots att hon sover. Hon bara sov och sov och sov och det gick inte att väcka henne. Obehagligt. När klockan närmade sig 21 vaknade hon och då blev hon äntligen sig själv igen. Lilla rackare där till att skrämmas. Sova i nästan 8 timmar mer eller mindre i streck, klart man blir rädd. Vi ringde till neo igen då vi kommit hem för att stilla våran oro och sköterskan där sa att det var inget konstigt att vara så trött då man är så liten och det kunde även bero på att sockret kanske var lågt då hon inte fick i sig sitt 16-mål.

Felicias farmor och farfar kom på besök och dom hade med sig god middag som vi åt tillsammasns, mycket uppskattat! Och Felicia fick en jättefin korg som K haft då han var liten som dom nu hade rustat upp med ny färg, nytt jättegulligt tyg som vi valt ut och satt hjul på den så vi kan ha henne nära vart än vi är i lägenheten. Det skall göras några finjusteringar på den men den är och kommer bli SÅ fin. En riktig prinsessäng till våran lilla prinsessa!








"Lilla du" vilar i mammas hand.



Dax att åka tillbaka till sjukhuset, sonden borta.



Arg efter sondsättningen



Nannar i hennes nya korg som farmor och farfar jobbat med



/Tesan




Kommentarer
Anna

Det är så härligt att läsa att allt går bra för er! Det är mkt att vänja sig vid men ni klarar det galant trots lite extra meck med sonder osv.



Massor med kramar från Anna

(Annaomasse på FL)

2009-12-14 10:21:53
URL: http://mrsannaeriksson.blogspot.com
Anna

Det är härligt att läsa att det går så bra för er med lilla tösen! Ni är duktiga med det extra meck det blir med tanke på sonden osv.

Hon växer på sig bra o snart är det lättare när ni får klara er utan det.



Inte skoj med röklukten! Är det från annan lägenget där ngn röker? Det borde man ju ska slippa tycker jag!

Massor med kramar!!

/Anna

(annaomasse på FL)

2009-12-14 10:24:58
URL: http://mrsannaeriksson.blogspot.com
Anna

Oj, förlåt att jag spammar din blogg men det första stod det att det inte gått iväg på... hmmm...

/Anna

2009-12-14 10:25:40
URL: http://mrsannaeriksson.blogspot.com
Camilla

Gumman hon är söt som socker!!!



Detta säger jag inte för att det är DU.... men Felicia är allt den sötaste bebisen jag någonsin sett!!! Helt underbar! Hoppas på att få se det lilla knytet snart, ja... och er också alltså ;-)



puss

2009-12-18 11:48:32
unique

Jag smääälter. Bilden på henne i overallen får en verkligen att inse så liten hon är. Men gud så söt. Det har ni gjort bra hehehe

2009-12-18 22:17:28
URL: http://saratilling.devote.se

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0