Komik
Det finns en himla komik över det här med föräldraskap. Det hade jag igen aning om! Här ska ni få höra!
16/12
Igår hade vi besök av Felicias farmor och en släkting från lettland, eller om det var vän till familjen, och Felicia fick fina presenter av henne och öven från K:s moster och man. Redan lite bortskämd, såklart!
När dom hade åkt var det matdags för Felicia och efter det klädde vi på Flisan omsorgsfullt för en premiärtur i det nya vrålåket. Flisan fick på sig body, byxor, strumpor, mössa, mysig overall med huva (den också på) och sedan bäddade vi ner henne i en varmfodrad åkpåse och sedan på med vindskyddet över. Regnskyddet åkte på vagnen också då det snöade (första snön vill jag nästan påstå, men inget som la sig på marken) och ville ju inte förstöra vagnen på första turen. Sedan kastade vi på oss våra egna kläder och begav oss ut. Efter bara några meter kände vi att det var kallt och jag stack in några fingrar ner i vagnen och kände på Flisan, hon var varm och go. Värre var det med mamma och pappa. Bara ögon för den illa, sig själv skiter man i!! Vi promenerade längs linnégatan en bit och sedan vände vi och bytte till andra sidan vägen. Spännande värre och vi stannade titt som ttt för jag var tvungen peta på lillan för att sse om hon levde med det resultatet att hon blev lite gnällig (skulle jag också bli om någon petade på mig då jag sov) och då fortsatte vi gå och jag skakade vagnen för att hon skulle somna. Sen var jag tvungen peta igen... och så höll det på! Ett under egentligen att ingen av oss snubblade för vi hade endast ögon på FLisan i vagnen, inte den blekaste om vart man satte fötterna. På vägen hem gick vi förbi ett stånd där dom sålde blommor och K köpte vita tulpaner till mig. Mina favoriter! Snällaste, raraste. Felicia, du har bästa pappan, redan! 25 minuter lång blev premiärturen, det var lagom, hade blivit alldeles för spännande annars!
Felicias lilla navelstump hade trilalt av upptäckte vi vid ett blöjbyte sent på kvällen. Eller om det var natten. Jag har inte mycket koll på klockslag då vi är vaken dygnet runt stötvis. Hur som helst så blev jag överlycklig och både sprang och skuttade samtidigt iväg för att hämta kameran. Det är klart att Lillan vill ha en bild på hennes torkade navelstump då hon blir äldre, som liknade en torkad renköttsbit. Yeah right!
17/12
Idag hade vi besök av hemsjukvården igen. Hon vägde Felicia och nu hade hon gått upp 110 gram sedan i måndags. Nu väger hon 2350 gram. Börjar bli stor ju! Nu tyckte då sköterska att vi skulle sänka ersättningen som vi ger via sonden ytterligare för hon tror att Flisan får i sig mer från mig än vad vi tror och vad pumpen vill visa. Vi litar såklart på henne och ska nu testa ett par dagar med bara hälften så mycket mat i sonden och se hur lillan reagerar på det och vad vågen visar nästa gång. Känns lite scary, tänk om jag inte kan ge henne tillräckligt. Men det lär Flisan tala om för oss i såna fall. Hennes toner är inte dirket låga om något inte är som hon vill att det ska vara.
Idag tog vi oss en ny tur med vagnen också. Vi hade ju genom fönstren sett att det var blå himmel och sol idag och vi bara längtade ut. Vi klädde på lillan lika omsorgsfullt även idag och var lite snällare mot oss själva också och klädde oss varmare. Vi hann bara komma ut genom porten då kylan bet tag i oss. Bara ett par få minusgrader var det men det blåste de isigaste vindar jag någonsin känt och mitt ansikte var bortdomnat inom några minuter. Men promenera, det skulle vi! Flisan hade det gott i vagnen, det försäkrade vi oss om och det är huvudsaken! Vi stannade till vid Netto för att passa på att handla lite och vi bestämde att jag skulle gå in och handla och K skulle vänta utanför med Flisan för det har minsann personalen på neo sagt till oss att vi får inte ens gå in i närbutiken då vi inte vet vad främlingarna där har för sjukdomar eller så. Alla som varit på netto någon gång (i alla fall den i linné) vet att det är en usel ordning där inne och svåt att hitta. Jag spran runt som en yr höna med ena hjärnhalvan fokuserad på det jag skulle handla och den andra fokuserad på vårat lilla knyte som låg där ute i vagnen. I tryggt förvar hos pappa, jag vet, men vad hjälper det. Jag vill ha uppsikt över henne!
Efter en stund ringer K. Jag har då äntligen hittat allt jag skulle ha och står i kön, den enda kön. Bara en kassa öppen och det gick saaaakta. K sa att han höll på att förfrysa och Lillan gnällde. Jag ville att dom skulle vänta för hur skulle jag annars få hem alla grejer och han kunde ju INTE gå in och värma sig för vem vet vad lillan hade dragit på sig då. Den ena flunsan på den andra kanske. Så vi la på. Efter en miniut eller så fick jag dåligt samvete och såg framför mig hur K hackade tänder och hade istappar i ögonfransarna och en panikslagen Flisan i vagnen. Så jag rinde upp honom och sa åt honom att gå hem, jag löser det hör med varorna. Det gjorde jag också, det var tungt men hade ju inte lång bit att gå. När jag kom in genom dörren hemma skrattade vi båda och kontaderade att vi har lite konstiga promenader för oss. Hoppas det blir bättre nästa gång. Nu har förresten K fått upp värmen och sitter med gumman sovandes på hans bröst i sofan och med amningskudden runt sig. Ja, amningskudden! Han tycker det ger sånt skönt stöd för armarna :-D
/Tesan
16/12
Igår hade vi besök av Felicias farmor och en släkting från lettland, eller om det var vän till familjen, och Felicia fick fina presenter av henne och öven från K:s moster och man. Redan lite bortskämd, såklart!
När dom hade åkt var det matdags för Felicia och efter det klädde vi på Flisan omsorgsfullt för en premiärtur i det nya vrålåket. Flisan fick på sig body, byxor, strumpor, mössa, mysig overall med huva (den också på) och sedan bäddade vi ner henne i en varmfodrad åkpåse och sedan på med vindskyddet över. Regnskyddet åkte på vagnen också då det snöade (första snön vill jag nästan påstå, men inget som la sig på marken) och ville ju inte förstöra vagnen på första turen. Sedan kastade vi på oss våra egna kläder och begav oss ut. Efter bara några meter kände vi att det var kallt och jag stack in några fingrar ner i vagnen och kände på Flisan, hon var varm och go. Värre var det med mamma och pappa. Bara ögon för den illa, sig själv skiter man i!! Vi promenerade längs linnégatan en bit och sedan vände vi och bytte till andra sidan vägen. Spännande värre och vi stannade titt som ttt för jag var tvungen peta på lillan för att sse om hon levde med det resultatet att hon blev lite gnällig (skulle jag också bli om någon petade på mig då jag sov) och då fortsatte vi gå och jag skakade vagnen för att hon skulle somna. Sen var jag tvungen peta igen... och så höll det på! Ett under egentligen att ingen av oss snubblade för vi hade endast ögon på FLisan i vagnen, inte den blekaste om vart man satte fötterna. På vägen hem gick vi förbi ett stånd där dom sålde blommor och K köpte vita tulpaner till mig. Mina favoriter! Snällaste, raraste. Felicia, du har bästa pappan, redan! 25 minuter lång blev premiärturen, det var lagom, hade blivit alldeles för spännande annars!
Felicias lilla navelstump hade trilalt av upptäckte vi vid ett blöjbyte sent på kvällen. Eller om det var natten. Jag har inte mycket koll på klockslag då vi är vaken dygnet runt stötvis. Hur som helst så blev jag överlycklig och både sprang och skuttade samtidigt iväg för att hämta kameran. Det är klart att Lillan vill ha en bild på hennes torkade navelstump då hon blir äldre, som liknade en torkad renköttsbit. Yeah right!
17/12
Idag hade vi besök av hemsjukvården igen. Hon vägde Felicia och nu hade hon gått upp 110 gram sedan i måndags. Nu väger hon 2350 gram. Börjar bli stor ju! Nu tyckte då sköterska att vi skulle sänka ersättningen som vi ger via sonden ytterligare för hon tror att Flisan får i sig mer från mig än vad vi tror och vad pumpen vill visa. Vi litar såklart på henne och ska nu testa ett par dagar med bara hälften så mycket mat i sonden och se hur lillan reagerar på det och vad vågen visar nästa gång. Känns lite scary, tänk om jag inte kan ge henne tillräckligt. Men det lär Flisan tala om för oss i såna fall. Hennes toner är inte dirket låga om något inte är som hon vill att det ska vara.
Idag tog vi oss en ny tur med vagnen också. Vi hade ju genom fönstren sett att det var blå himmel och sol idag och vi bara längtade ut. Vi klädde på lillan lika omsorgsfullt även idag och var lite snällare mot oss själva också och klädde oss varmare. Vi hann bara komma ut genom porten då kylan bet tag i oss. Bara ett par få minusgrader var det men det blåste de isigaste vindar jag någonsin känt och mitt ansikte var bortdomnat inom några minuter. Men promenera, det skulle vi! Flisan hade det gott i vagnen, det försäkrade vi oss om och det är huvudsaken! Vi stannade till vid Netto för att passa på att handla lite och vi bestämde att jag skulle gå in och handla och K skulle vänta utanför med Flisan för det har minsann personalen på neo sagt till oss att vi får inte ens gå in i närbutiken då vi inte vet vad främlingarna där har för sjukdomar eller så. Alla som varit på netto någon gång (i alla fall den i linné) vet att det är en usel ordning där inne och svåt att hitta. Jag spran runt som en yr höna med ena hjärnhalvan fokuserad på det jag skulle handla och den andra fokuserad på vårat lilla knyte som låg där ute i vagnen. I tryggt förvar hos pappa, jag vet, men vad hjälper det. Jag vill ha uppsikt över henne!
Efter en stund ringer K. Jag har då äntligen hittat allt jag skulle ha och står i kön, den enda kön. Bara en kassa öppen och det gick saaaakta. K sa att han höll på att förfrysa och Lillan gnällde. Jag ville att dom skulle vänta för hur skulle jag annars få hem alla grejer och han kunde ju INTE gå in och värma sig för vem vet vad lillan hade dragit på sig då. Den ena flunsan på den andra kanske. Så vi la på. Efter en miniut eller så fick jag dåligt samvete och såg framför mig hur K hackade tänder och hade istappar i ögonfransarna och en panikslagen Flisan i vagnen. Så jag rinde upp honom och sa åt honom att gå hem, jag löser det hör med varorna. Det gjorde jag också, det var tungt men hade ju inte lång bit att gå. När jag kom in genom dörren hemma skrattade vi båda och kontaderade att vi har lite konstiga promenader för oss. Hoppas det blir bättre nästa gång. Nu har förresten K fått upp värmen och sitter med gumman sovandes på hans bröst i sofan och med amningskudden runt sig. Ja, amningskudden! Han tycker det ger sånt skönt stöd för armarna :-D
/Tesan
Kommentarer
unique
Hahahaha... Ni får låta bli att peta på stackarn.
Snart går det på rutin att ta promenader. Som jag längtar när jag läser din blogg. 14 dagar till BF idag. Wihooo!!!
Skruttis1979
Det är så skönt att läsa att det går framåt för Felicia (och er) trots lite motgångar ibland! Det där med matning och att man blir stressad, kommer sådär lite titt som tätt, även då rutinerna sitter!! Alltid nåt som gör att det krånglar och tar längre tid! Du är inte en dålig mamma för det!! Jag skulle säga mänsklig mamma. ;-)
Vem fixar allt felfritt varenda gång liksom!?
KRAM och ta hand om er!
2009-12-18 
07:13:09
07:13:09
Trackback
