Idag blev det ett besök till antenatalmottagningen för mig. Har haft så ont i magen så jag har vaknat av smärtan och har haft svårt att ens vända mig i sängen. Både jag och läkaren misstänkte att det kunde vara en cysta men efter UL så kunde han inte se något konstigt med varken livmoder eller äggstockar så troligen är det ligamentssmärta som sitter kvar ännu. Ligamenten har blivit uttänja i och med graviditeten, den växande magen och tyngden och det kan ta upp till 6 veckor (eller vad han nu sa) innan det blir bättre så det är bara avvakta.

Felicia fick vara hos farmor medans vi var hos läkaren. Var ju tvungen ha Alice med ifall jag skulle bli där länge och hon ska ju ammas. Då vi var klara åkte vi till Floda för att hämta Felicia men stannade kvar ett tag och lunchade och gick ut på en liten promenad i det härliga höstvädret. Felicia fick gunga och plockade ekollon och hennes plockande tog sån tid så vi höll på att aldrig komma hem. Alice, hon sov som vanligt!

På tal om att sova så är det något Alice är bra på, om hon får vara nära mig vill säga. Hon vill helst ligga mot mig och lukta på mig samtidigt som hon sover men hon sover gott i vagnen på promender med. Inomhus funkar inte vagnen alls, konstigt nog. Ute så är hon nerbäddad så det blir varmt och gosigt och så är det ju en massa ljud också så antar att det är det som gör det. Hon har mest ätit och sovit hittills men har fått för sig att vara vaken om nätterna sådär runt 3-tiden ända fram till 6 på morgonen. Den enda som är pigg i familjen är Felicia.





29/9

Idag har vi haft hembesök av BVC. Hon hade ökat 180g från mätningen på Storken-mottagningen igår. Det tror jag inte ett dugg på utan det har säkerligen att göra med att denna vikten togs med en annan våg och att lillan inte har bajjat på 4-5 dagar.

Hur som helst så visade mätningen 3840g idag. 



28/7 - Storken har kommit! Men det var ju en vecka sen :-)


Alice fortsätter att nanna gott efter att vi har varit ute och rastat storasyster

Idag har vi varit på besök på Storken-mottagningen för att ta en vikt på Alice och för att göra hörseltestet. Nu vägde hon 3660g och hörseltestet blev godkänt. Nemas problemas!


Våran andra lilla prinsessa har också pappas (flickornas pappa) gamla korg att sova i på dagarna precis som Felicia hade. Här nedan är en bild på Alice, 6 dagar gammal, innan korgen var färdigklädd och här (klicka) finns en bild då Felicia ligger i korgen, 18 dagar gammal. Men egentligen skulle hon ju ha legat i magen fortfarande så inte konstigt hon var så liten.



27/9 - 6 dagar gammal





Hittade en bild på Felicia i samma outfit från 14/12-09. Här var hon alltså 19 dagar gammal.

Då Alice blivit 5 dagar gammal tyckte vi det var dags att bege oss ut en stund så vi invigde dubbelvarianten på Donkeyn.  Vi ÄLSKAR den! Felicia sitter så bra i den och hon tyckte det var jätteroligt att kunna titta ner på lillasyster. Den är grymt skön att köra också, SÅ nöjda!

Vi gick förbi en lekpark så Felicia fick leka av sig lite medans lillasyster nannade gott i vagnen.



26/9 - Älskade lilla plutt!



Miniplutt trynar







Lattepappan :-D



"Gnng gnng" säger Felcia!



Frisk luft gör en... trött?!

25/9, självaste BF-dagen! Då har lillan hunnit bli hela 4 dagar gammal.

Efter 3 nätter på BB (24/9) - då liten var 3 dagar gammal fick vi äntligen åka hem med en OK-stämpel i rompen på Alice! Dagens vikt var 3530g så äntligen hade det börjat öka.

Det kändes inte lika nervöst denna gången att åka hem som det gjorde med Felicia, men nästan. Lite spännande var det allt att sätta Bebis i babyskyddet och sätta fast det i bilen och åka iväg. Det är något speciellt!

Alice somnade i bilen och då vi kom hem fortsatte hon att sova trots att vi klädde av henne så då passade vi på att lägga oss och vila allihopa. Någon timme senare kom Felicia hem och familjen blev komplett! Men så stooor Felicia kändes i jämförelse med Alice och då vi hade varit ifrån Flisan i 4 dygn så kändes det som att hon hade vuxit massor och hon var liksom olik sig och hade utvecklats på bara dessa dagar.

Babybluesen gav sig till känna även hemma och känslorna  sköljde över mig då jag såg båda våra flickor intill varandra. Obeskrivliga känslor som gjorde mig ledssen trots att jag kände mig så lycklig. Jäkla hormoner alltså!



24/9 - Mammas finger får duga i väntan på "maten"



Redo för hemgång!



Titta! En liten påskkärring!



Inviger sin spjälsäng



Våra prinsessor <3



Så här låg jag i mammas mage



Mys hos pappsen

23/9 - Dygn 3. På morgonen gjordes en ny BUS (barnläkarundersökning). Vikten fortsätter att dippa, nu 3505g. Läkaren kunde nu inte höra något rossel på lungorna men ville hålla kvar oss för att se så att blodsockret skulle stabiliseras. Läkaren ville att en del prover skulle tas om också då något infektionsprov hade varit lite svårt att utläsa. Då fick det bli ett nytt besök på neonatal för att ta proverna där och vi passade på att spana in salen som Felicia bodde på då hon kom till världen. Många minnen!

När proverna kom tillbaka var allt okej men fortfarande så ville dom hålla kvar oss till nästa dag, en 3:e natt.

Felicia kom på besök igen och denna gången hade hon och farmor med sig farfar också. Flisan var lika obrydd som förra gången och tyckte att dörröppnaren till spec.mödravården var det roligaste man kunde sysselsätta sig med.



Alice låg på bordet intill det som Felicia låg direkt efter hennes födsel. Minnen...



Proverna togs från huvudet. Ser så himla otäckt ut men lillan klarade det jättebra!







Bigfoot fast ändå liten



Fågelholk som sörran :-)











Felicia trycker på dörröppnaren och springer in på spec.mvc för 10:e gången.



Alice testar farfars famn

När lillan var 1 dygn gammal så gjordes den obligatorsika läkarundersökningen. Läkaren kunde höra lite rossel på ena lungan och såg att hon var skakig, vilket jag också sett men inte tänkt mera på sen. Pga. detta så blev en del blodprover ordinerat, bl.a. blodsocker-koll. Vikten hade dippat till 3550g (3725g vid födseln).

Provtagningen visade att hon låg för lågt i sitt socker (hon hade 2,2 och bebisar ska ha minst 2,6) och blev därför tillmatad med ersättning. Tillmatningen fick ske med kopp för på BB tycker dom inte man ska blanda in flasknappar innan amningen kommit igång ordentligt då det enligt dom kan göra så att bebisen inte kan ta bröstet ordentligt. 

Vi fick inte lov att åka hem som vi hade velat, utan vi var tvungen stanna för att ha lillan under observation.

På natten till dag 2 (våran 2:a natt på BB) , 23/9, så visade blodsockerprovet (det togs ett nyt prov 3 timmar efter varje mål) att blodsockret sjunkit ytterligare, till 1,3. Eftersom det är oroväckande lågt så blev vi direkt skickade upp på neonatal för att ta om provet där då dom har mera pålitlig utrustning. Där visade provet 2,1, alltså lågt men inte SÅ lågt. Skönt, vi kunde andas ut och enda åtgärden var att fortsätta tillmata med ersättning.



22/9 - BUS - Barnläkarundersökning


Provtagning


Koppmatas


Mamma-dotter mys. Jag är så blek och har så bleka läppar att dom smälter in i ansiktet men va fasen, nyförlöst ju!


Rapas av pappsen

kom lillasyster till oss. Hon vägde 3725 g och var 52 cm lång. Hon är en liten skönhet, precis som sin syster. I början kunde vi inte se likheten mellan dom men då vi tittar tillbaka på kort på Felicia som nykläckt så ser vi att dom visst är lika.

Värkarna startade på eftermiddagen den 19/9 och höll i sig hela natten. Inte regelbundna men ändå så pass molande att jag inte kunde sova.

På morgonen 20/9 började dom tillta i styrka och ju längre tiden gick desto ondare gjorde dom och desto tätare kom dom. Vid lunchtid hade jag några värkar med 4-5 minuters mellanrum och ringde då hem K. Som tur var så var det planerat sedan innan att Felicias farmor skulle komma till oss så hon hade hand om Felicia och jag vilade så gott jag kunde.

16.50 ringde K till förlossningskoordinatorn, då hade jag 2-3 värkar på ca 12 minuter som var ca 1 minut långa. Koordinatorn tyckte vi skulle åka in. 17.30 kom vi fram till förlossningen. 18.30 godkändes CTG:t som kopplats på mig och en undersökning visade att jag var öppen 5 cm. Yes! Värkarna hade gett lön för mödan!

19.40 - dusch som lindrar värkarna och kändes VÄLDIGT skönt.

20.00 - Nytt CTG som ser bra ut.

20.15 - Går upp till BB för kvällsfika och där kommer sammandragningarna tätare och gör så jag inte får i mig fikat.

Går tillbaka till förlossningen och ligger i sängen och jobbar mig genom värkarna. 1 minut långa, 5-7 minuter mellan.

22.10 - Får en ny BM, kopplar på CTG som ser bra ut.

23.10 - En ny koll visar att jag fortfarande bara är öppen 5 cm. Tappar modet lite då det känns som att all smärta inte lett någonstans...

23.40 - Nytt CTG igen som godkänns 00.10.

01.07 - Värkarna börjar ta i ORDENTLIGT.

01.20 - Ber om lustgas. Under förlossningen av Felicia gjorde lustgasen mig bara illamående men ville ge det ett nytt försök denna gång. Effekten på nästkommande värk mattades av tack vare lustgasen. Det funkar!

Värkarna blir MYCKET starkare.

03.30 - Undersökning visar att jag fortfarande bara är öppen 5-6 cm och CTG visar lite för hög hjärtfrekvens. Det pratas om att ta hål på hinnorna för att kunna fästa skalpelektrod på bebis för att ha bättre koll. Något som jag egentligen verkligen inte alls vill göra. Dels för att jag så gärna ville att allt skulle få ha sin naturliga gång och dels för att jag vet att det kan sätta enorm fart på värkarna.

03.40 - Beslut tas om att ta hål på hinnorna och dessa tas 03.50. Vid detta laget var värkarna så täta och intensiva så jag andas mer och mer lustgas och tycker att "ingreppet" är väldigt jobbigt, obehagligt och gör ONT. Då skalpelektroden kom på plats så såg man att hjärtfrekvensen på bebis är normal.

Efter detta har vi inga klockslag längre på vad som händer. K har inte tid att anteckna mer utan sitter fast vid min sida då jag fullkomligt håller på att slita ner honom i sängen då jag river, sliter och drar i honom under de sjukt intensiva värkar jag nu fått - som jag befarade, efter vattenavgången.

Plötsligt så blir bebisens hjärtfrekvens för låg och en läkare kommer in för att ta ett prov från bebisens huvud, mjölksyraprov tror jag det var för att kolla om bebisen var påverkad. Det som nu händer sker i min värld är i osammanhängade sekvenser. Allt snurrar och jag tycker att dom som pratar med mig upprepar samma saker hela tiden och det känns som att samma scenario utspelar sig gång på gång. Jag tror på fullaste allvar att jag antingen ÄR död, eller att jag HÅLLER på att dö och jag gråter och bedjar till K att hjälpa mig. Jag ville bara sövas för att få slippa allt. Hör i dimman läkaren säga "Det här går inte, kalla på hjälp" och K som säger "Nu måste jag sätta mig ner". Jag spänner ögonen i honom och undrar ångestfylld vad som NU är fel och då K blev svimfärdig och behövde sitta så var jag ännu mer övertygad om att nu ÄR jag på väg att dö. Hur tätt värkarna nu kommer har jag ingen aning om, allt känns som en enda lång sammanhängande värk utan paus och där står läkaren med en massa intrument i mig samtidigt. Blir gråtfärdig då jag tänker tillbaka på detta... :-/

Då krystvärkarna kommer, TROR att klockan var ca 05.15, kvicknar jag till och det känns som om jag är på väg tillbaka till verkligheten. Bestämmer mig för att nu JÄVLAR ska jag jobba så jag slipper det här någon gång. NU ska bebis ut! BM tjatar på mig om att jag inte ska andas bort värkarna utan att jag ska trycka på, enligt henne höll jag igen, jag har ingen aning... Krystvärkarna blir ännu starkare och det känns som jag får djuriska krafter som bara kommer ur mig utan någon chans att stoppa dom och dom är helt okontrollerbara. Jag trycker och tar i som attan trots att jag har så ont att jag tror att nu går jag sönder ordentligt.

06.31 lyckas jag äntligen få ut bebis, en tjej, en till tjej! Både jag och K blir förvånade, vi trodde stenhårt på pojke. Det första jag säger till K är; "Aldrig mer". Det var en konstig känsla, lyckorus av att se våran andra lilla prinsessa och känna hennes närhet mot mig men samtidigt skräck efter denna hemska upplevelse. Självklart var det ju värt det då man ser vad som kom ut av det, men jag vill verkligen inte gå igenom det igen.

Efter Felicias förlossning var det inte alls dessa känslor. Visst gjorde det ont som FAN, på ren svenska, men det var ändå en så häftig och grym upplevelse att jag direkt efteråt kände att "Detta vill jag göra igen!" Det jag nu gått igenom vill jag INTE göra igen och om vi i framtiden skulle få för oss att vi vill ha fler barn så kommer jag innan först att kolla upp mina chanser att få ett planerat snitt. För den här rädslan kommer inte försvinna...



Nu bilder på våran andra lilla prinsessa. En prinsessa som vägde nästan 2 kilo mer än sin syster då hon tittade ut.





         
Visst är dom lika! Lillasyster knappt 15 minuter gammal - Storasyster 7 minuter gammal



Myser hos pappa medan mamma sys - ca 40 minuter gammal



Här var liten drygt 2 timmar gammal. 



Äntligen ENERGIIII!



En förlossning tar hårt på en :-D



Felicia får träffa sin 9,5 timmar gammal lillasyster men är mest intresserad av "Kooooooo". 

Igår följde jag med K och hämtade Felicia på dagis. Jag hade kommit på den briljanta iden att vi skulle åka och storhandla direkt efter hämtningen. Jag hade skitont redan då vi hade hämtat Felicia och kom ut till bilen igen men jag ville verkligen komma ut så jag sa att vi drar och handlar ändå. Jag kan ju hänga på vagnen! Det är SÅ deprimerande att bara vara hemma, jag vill komma ut och göra saker... men det går inget vidare.

Det dröjde såklart inte många steg inne på affären innan trycket satte igång och magen blev stenhård. Gick fram med korta, sakta myrsteg men inte hjälpte det. Efter ett tag tyckte jag det kändes som det började sippra fostervatten. OBS! Så när vi hade handlat färdigt ringde jag förlossningskoordinatorn. Hon tyckte att jag skulle åka till antenatalen på en gång och få det kollat. En misstänkt vattenavgång ska alltid kontrolleras.

Väl framme fick jag komma in på ett rum på en gång för att koppla på ett CTG. När resårbanden hamnade runt magen så blev det livat värre inne i magen och bebisen puls låg på 165-180 slag/min. Den brukar ALDRIG röra på sig så mycket. Så det resulterade i att dom inte riktigt ville godkänna kurvan innan dom hade sett att bebisen lugnat ner sig så att pulsen gick ner till normalt. Efter en halvtimme av aktivitet avbröt BM för att göra en gynundersökning. Hon tänkte att bebben kanske lugnade sig av en paus... Gynundersökningen visade ingen vattenavgång, eller inget som BM kunde se i alla fall.

På med CTG:t igen och bebben fortsatte dansa breakdance så efter ytterligare en halvtimme tog BM in en läkare för att fråga hur dom skulle göra. Han sa att det var inget konstigt att bebisen hjärtljud var så höga eftersom den var så väldigt aktiv. "Det skulle ge samma resultat om vi skulle kolla din puls om du varit ute och sprungit en timme" sa han (Haha, det hade räckt med 5 minuter kan jag lova:-D).

Vi blev i alla fall hemskickade och det var bara höra av sig igen om det fortsatte att kännas som att det kommer vatten.

Det känns som att NÅGOT börjar hända i kroppen. Har lite mera "mens"värkar nu och kände ett par stycken igårkväll i soffan och även då jag sen skulle sova... Undrar när bebis har tänkt komma?!

Sedan i måndags har K kortat ner sina jobbdagar för att kunna hämta Felicia då hon slutar dagis kl 14. Vi var tvugna göra så för jag får så fruktansvärt ont då jag bara går en liten, liten bit. Det trycker neråt nåt enormt och jag får sammandragningar. Jag klarar alltså inte av att gå de ca 300 m från bussen och till dagis. Trisst pengamässigt så klart men det är ju en kort period bara.  Ett annat alternativ var att han tar bussen till jobbet och jag har bilen så jag kan hämta Felicia. Men då är ju dilemmat om förlossningen sätter igång och K måste ta sig hem så tar det TID. Inget bra alternativ.

Vid kollen hos BM förra veckan var mitt blodtryck lite högt och jag har dagligen haft huvudvärk så vi har varit rädda att det är havandeskapsförgiftning på gång.

Idag var jag på koll igen och urinen var ren och blodtrycket var normalt. Skönt! Då är det nåt annat huvudvärken kommer från.

Bebbe har fixerat sig och S/F måttet var samma denna vecka som för 5 dagar sedan - 35,5-36 cm. Det är samma antagligen för att bebisen har sjukit ner lite i och med fixeringen.

De senaste dagarna har jag börjat få lite "mensvärk" varje dag. Kanske något börjar vara på G. Om inte annat så är det ju på antågande. Ut ska den ju!

Jag visste väl att det skulle gå utför då man fyllt 30. Förkylningen gjorde så jag helt plötsligt fick frossa så jag tänkte ta mig en varm dusch. Jag ställde mig i badkaret som vanligt men efter, låt oss säga 2 minuter, var jag tvungen ropa och be K komma med en stol. En stol! Jag har alltså suttit ner på en stol för första gången i mitt liv och duschat. Tja, vad ska man säga. Pinsamt!

Okej då, jag inser väl också att det inte är åldern det handlar om utan det faktum att jag nu är gravid i vecka 38 och det är TUNGT för kroppen. Hela bäckenet gör ont som jag skrivit innan och jag kan knappt gå längre. Långt ner i magen sliter det så det känns som att något ska gå sönder... Jag har ont nog av graviditeten och nu gör förkylningen så jag känner mig överkörd och ordentligt tilltuffsad av en pansarvagn också. Det måste väl kännas ungefär så här?

Bebis! Du får INTE komma förrens mamma är frisk!

Älskling, tack för att du sköter allt det som måste skötas hemma just nu så jag får chans att vila så mycket som möjligt. Älskar dig!

Tänkte lägga ut en lista med gissningar på när bebis kommer ut. Gissa du också, blir roligt att se vem som får rätt eller hamnar närmast! Se så, lämna en kommentar!


Enligt RUL är BF 25/9


Min gissning - 18/9, pojke
Kristofer - 18/9, pojke

Alexandra Blomberg – 9/9

Annelie Jörfeldt – 13/9

Natalia Dagelin - 14/9, flicka

Katrin Lindgren - 15/9 kväll eller 16/9 morgon

Mari Eriksson - 19/9

Carina Vikström - 19/9, pojke

Maria Malmsten – 20/9

Anita Budai – 20/9, pojke

Mikaela Mjöberg - 20/9, pojke

Elenor Sjöberg - 20/9, kl. 15.45

Victoria Larsson – 21/9, flicka

Veronica Karlsson - 21/9, pojke 4050 g, 51 cm

Emma Elisson - 21/9, pojke

Sussi Larsson – 22/9, pojke

Katrin Lidberg - 22/9, välskapt barn

Eva Larsson - 22/9, kl. 23.45

Johan Pettersson - 23/9, flicka

Jessica Jonsson - 23/9, pojke

Ingela Franzén - 23/9, kl. 06.15

Helena Andersson (moster till bebben) - 24/9, en kille tittar ut 52 lång 3950g tung =)

Camilla Nordberg - 25/9

Johanna Larsson - 26/9, pojke

Toomas Almqvist - 26/9, flicka

Jenny Lundberg - 26/9, pojke

Maria Andersson - 27/9, pojke

Birgitta Larsson (moster till bebben) - 27/9, pojke (samma som kusin Oskar)

Jessica Olsbo - 27/9, flicka

Sara Littorin - 28/9, flicka

Malin Andersson - 29/9, pojke

Emmy Brunner - 1/10, pojke

Vad hände? Kalendern säger att jag är i vecka 36 nu (35+2) och helt plötsligt så är det som om någon blåst upp min mage som en ballong. Den är stor, otymplig och i vägen. Här om dagen var K tvungen hjälpa mig att ta på mina skor och knyta dom. Hur pinsamt är inte det?!

De senaste 2 veckorna har jag fått rejäla sammadragningar också av minsta lilla promenad. Ok, jag kan gå runt i lägenheten utan att det sätter igång, för det mesta, ibland även då. Men att ta sig till hållplatsen som ligger 100 meter bort, det resulterar i sammandragningar och ett ordentligt tryck ner i magen. Kan inte säga att sammandragningarna gör så ont, det är mest väldigt obehagligt och gör mig ännu mera osmidig. Ryggen känner av den extra tyngden också såklart och nu funderar jag mest på hur jag ska klara att gå så här flera veckor till?

Men så länge det inte är något livshotande med mig och att bebis mår bra så är det väl bara bita ihop. Den enda som klagar förutom mig själv är ju tyvärr också Felicia. Hon kan ju inte förstå varför jag inte sitter och ligger med henne på golvet och leker och varför jag måste sitta och vila och inte är uppe och springer efter henne. Hon blir jättearg på mig och röd som en tomat då hon boksatvligt talat försöker lyfta upp mig. Lyfter i mina ben, trycker in händerna under min rumpa och tar i för kung ioch fosterland för att hon vill att jag ska resa mig.

Hon är underhållande våran lilla donna!

Igår var jag på samma vecka och dag i graviditeten som Felicia föddes på, 32+5.





Här vilar lilla Mini tryggt hos mamma ca 14 timmar gammal. Vilken dag, det bästa som har hänt oss är finaste du!


Idag går jag alltså på övertid :-D 32+6 och imorgon går vi in i vecka 34. 49 dagar kvar till det beräknade datumet, snart är Mini storasyster. Hur ska vi kunna älska någon som vi älskar dig? Vi kommer gå sönder av känslor tror jag!

Det är så mycket fokus på Felicia så jag hinner inte med att tänka lika mycket på att jag är gravid som då vi väntade Felicia och det syns. Inte minst i bloggen som ju bara handlar om Flisan hela tiden.

Lite synd är det ju förståss att jag inte skrivit mer så man har en dagbok att gå tillbaka och titta på om man vill veta hur man mådde i en viss vecka. Men nu är det som det är. Hur går det hittills då?


Hade en UVI i början som behandlades, sedan dess inga "komplikationer". Jag lämnar urin för odling varje månad för att kanske hinna fånga upp ev. infektion med tanke på att Felicia föddes prematur.

Blodtryck och Hb ligger som det ska och jag slipper käka järntabletter

Viktökningen är nu på 6,5 kilo och det är helt okej men jag hoppas jag inte går upp så mycket mer.

Foglossning - jajjemänsan. Kan inte gå så mycket, långt och fort som jag vill och K måste hjälpa mig med många lyft av vagn och Felicia och vad det nu kan vara.

Halsbränna - Japp på den med men har äntigen hittat tabletter som inte får mig att kräkas och som hjälper. Galieve.

Trött - Ja det kan man säga! Det har jag varit ända sedan starten av graviditeten och är det fortfarande. Får jag inte sova en stund på dagen så är jag ingen fungerande människa. Nätterna är numera skitkassa då jag vaknar varannan timme antingen för toabesök eller av ingen anledning alls och efter 3-4 timmar "måste" jag upp då jag inte kan sova trots att jag verkligen är trött.

Bebisen växer och bökar runt en massa i min mage. Ibland så mycket så jag kan se hur magen hoppar till och här om dagen kom den åt revbenet och AJ vad det ilade, ingen skön känsla alls.

Den senaste veckan (eller två) har jag fått ont nertill i magen. En tyngdkänsla som jag känner igen sen jag väntade Felicia. Funderar på om bebisen håller på att fixera sig eller om det bara är växtvärk. Ska fråga BM och läkare till veckan.


78 dagar kvar till beräknad förlossning nu då!

Våran familj ska bli 4 och nytillskottet beräknas komma 18/9 25/9 (blev flyttad en vecka bakåt på RUL). En spännande tid väntar igen och än så länge går det fort!