Hem5:e dagen, 31+0
Idag är jag på ett strålande humör om man jämför med tidigare dagar. Inatt sparkade bebis så mycket att det faktiskt gjorde lite ont och jag hade svårt för att somna. Fick även två stycken rejäla sammandragningar som gjorde ONT och jag hann måla upp senariot att jag skulle behöva ligga inne i min säng och ojja mig och hålla min granne vaken. Det avtog som tur var och jag kunde sova, sova så gott som det går här. Jag vaknar ganska precis en gång i timmen så blir ju inte direkt utvilad. Hur ska man orka med en förlossning då jag inte lyckas vila ut mig innan? Säkert bra antar jag, men nervös är jag!
Har haft besök av C i tisdags och av K:s mamma i onsdags och igår. Det är kul att få träffa folk och underbart att folk bryr sig om oss men idag kände jag att jag behövde en paus. Det känns som om det blir för mycket annars. Först alla tankar man har här och alla grejer som jag och K pratar om som måste fixas och saker jag behöver. Det finns ständigt lappar med frågor som ska ställas och saker som ska kommas ihåg och hjärnan går på högvarv trots att jag inte haft mycket att göra. En märklig känsla som är svår att förklara men som jag känner att jag måste ta på allvar. Känner mig så sårbar just nu. Dom få timmarna jag och K har på eftermiddagen vill man gärna ta vara på. Vi har så mycket att ventilera och prata om att tiden inte räcker till. Så vi bestämde att idag är det bara jag och han och det känns himmla skönt och nu blir det ju helg också och då får vi vara med varandra ännu mer.
På lördag är det dax för ett litet besök igen. Då kommer C & J. Ska bli trevligt. Måste bara dubbelkolla så ingen är sjuk. Det kan vara direkt livsfarligt för bebis och mig att bli sjuk eller få en infektion så det MÅSTE vi undvika.
Idag har vi gått in i vecka 32. Nu är mitt nästa mål att bebis ska få bli 32 veckor gångna. Så nu måste jag ta det lugnt och knipa!
Får se om jag orkar få in information om bebisens utveckling denna veckan som jag bruakar göra varje fredag. Känns lite som att jag inte vill läsa sånt mer, utan bara ta en dag i taget och hoppas att den utvecklar det som är viktigt för just våran bebis, just nu i denna situation.
Snart kommer K och han ska ha med sig thaimat. Yammi!! Ikväll får jag slippa ett mål av sjukhusmaten!
Tänker på pappsen och hoppas att han kryar på sig. Pratade med honom idag och han lät jättedålig :-( Kan ingen där hemma se till att han åtminstone ringer och rådfrågar lite på VC? Blir lite orolig...
/Tesan
Har haft besök av C i tisdags och av K:s mamma i onsdags och igår. Det är kul att få träffa folk och underbart att folk bryr sig om oss men idag kände jag att jag behövde en paus. Det känns som om det blir för mycket annars. Först alla tankar man har här och alla grejer som jag och K pratar om som måste fixas och saker jag behöver. Det finns ständigt lappar med frågor som ska ställas och saker som ska kommas ihåg och hjärnan går på högvarv trots att jag inte haft mycket att göra. En märklig känsla som är svår att förklara men som jag känner att jag måste ta på allvar. Känner mig så sårbar just nu. Dom få timmarna jag och K har på eftermiddagen vill man gärna ta vara på. Vi har så mycket att ventilera och prata om att tiden inte räcker till. Så vi bestämde att idag är det bara jag och han och det känns himmla skönt och nu blir det ju helg också och då får vi vara med varandra ännu mer.
På lördag är det dax för ett litet besök igen. Då kommer C & J. Ska bli trevligt. Måste bara dubbelkolla så ingen är sjuk. Det kan vara direkt livsfarligt för bebis och mig att bli sjuk eller få en infektion så det MÅSTE vi undvika.
Idag har vi gått in i vecka 32. Nu är mitt nästa mål att bebis ska få bli 32 veckor gångna. Så nu måste jag ta det lugnt och knipa!
Får se om jag orkar få in information om bebisens utveckling denna veckan som jag bruakar göra varje fredag. Känns lite som att jag inte vill läsa sånt mer, utan bara ta en dag i taget och hoppas att den utvecklar det som är viktigt för just våran bebis, just nu i denna situation.
Snart kommer K och han ska ha med sig thaimat. Yammi!! Ikväll får jag slippa ett mål av sjukhusmaten!
Tänker på pappsen och hoppas att han kryar på sig. Pratade med honom idag och han lät jättedålig :-( Kan ingen där hemma se till att han åtminstone ringer och rådfrågar lite på VC? Blir lite orolig...
/Tesan
Kommentarer
Trackback
