i en dröm, får jag vara snabb att säga så jag inte skrämmer upp någon.

Situationen var precis som den är nu. Jag låg och sov och vaknade och hade ont, väckte Kristofer och så åkte vi in till en förlossningsavdelning. Helt plötsligt är vi inne i en förlossningssal med en mycket fåordig barnmorska. Utan att ha haft speciellt mycket värkar så ligger jag där helt plötsligt och föder, nästan 10 veckor för tidigt. Barnet kommer ut och Kristofer får ta barnet i famnen och lägga henne på ett skötbord. Hon var helt tyst, inte ett ljud kom från henne. Barnmorskan sätter sig ner på et stol intill mig väldigt ”laid back”. Jag kommer på att jag inte vet vad det blev så jag ropar till barnmorskan lite halvt hysteriskt och frågar. En flicka svarar hon. Så frågar jag varför bebisen är så tyst, tja det kan ta ett tag innan dom kommer igång säger hon, utan att resa sig från stolen. Så går det helt plötsligt upp för mig att barnmorskan inte hade brytt sig om att jag ville ha sen avnavling, vilket jag nog hade glömt säga då allt gick så fort. DÅ, då börjar flickebarnet att skrika och då kändes det verkligen som skit samma med avnavligen, bebisen mår ju bra!

Helt plötsligt är jag och Kristofer ensamma på rummet med vårat lilla barn. Kristofer lägger sig i sängen och somnar, han sa att det var viktigt att han får sova för han skulle ju iväg med ett flyg till london morgonen efter (Kristofer är i london, åkte i morse, nu med hans föräldrar för att titta på en manchester united match). Han skulle alltså åka och se stit lag trots att han precis blivit pappa!!!

Åter igen helt plötsligt, ni vet ju hur drömmar brukar te sig… så är bebisen iklädd en blå/vit klänning i tyll och hade ett svärd i handen. Hon skulle se ut som prinsessan Leia. Jag har absolut ingen aning om hur denna karaktär ser ut då jag aldrig har sett dessa filmer, men i drömmen var det så i alla fall. Ett svärd hade hon i handen med som hon lekte med. Så var det tydligen dags att amma. Min lilla bebis sökte sig mot bröstet och det fungerade hur bra som helst på en gång. Vilket önsketänkande! Hon åt och åt och åt och jag riktigt kände känslan i drömmen då mjölken rann till. Hipps vipps så hade hon bajsat blöjan full och jag väckte Kristofer och frågade om vi skulle ringa efter hjälp eller om vi skulle våga byta på henne själv första gången. Jag tänkte att det kan väl inte vara någon match med tanke på vad jag jobbar med. Hon hade bajsat så mycket att det såg ut som att en handboll putade ut från blöjan. Vi öppnade upp den med förväntningar om att se svart avföring. Det har vi minsann fått lära oss på föräldrautbildningen att så ska det se ut, den första avföringen. Men istället var där en vit stor klump, som krita såg det ut!

Här är alltså prinsessan Leia. Men i min dröm var klänningen mer som en prinsessklänning och inte sån frisyr. :-)

Så har vi nästa hopp i drömmen, våran bebis förvandlas till en räka, eller i alla fall något slags skaldjur, som kryper omkring på golvet. Jag blev till mig av oro. Kristofer verkade inte riktigt se samma sak som mig och då blev jag verkligen orolig. Nu var bebisen en ödla och sprang runt på väggarna, jag skrek hysteriskt till Kristofer att ringa till barnmorskan. Han pratade med henne från en telefon på rummet och försökte förklara vad som hände och jag skrek i bakgrunden att nu blir hon en hund!!! Vad jag förstod av samtalet så fick Kristofer förklarat för sig att jag tydligen hade drabbats av en förlossningsdepression. Och där vaknade jag.

Känslan var så riktigt att jag verkligen trodde att det hade hänt, var tvungen känna på magen och väcka bebisen. Då jag kände att den äntligen rörde sig så förstod jag att det bara var en dröm. Puh! Till saken hör en riktigt konstig sak… Diskuterade igår i ett forum om man har läckt från sina bröst eller inte. Mina bröst har varken vuxit eller läckt. Efter drömmen var jag lite skärrad så var tvungen gå upp en stund. Och då, när jag satt på toaletten så läcker det ut en genomskinlig vätska från brösten. Märkligt! Jag tolkade det som att känslan i drömmen då mjölken rann till var så verklig så någon slags process sattes igång i mig. Det tror jag i alla fall.

Det får gärna komma ut en flicka, eller en pojke också för den delen, det är ju vad jag tror det blir, men absolut inget skaldjur och absolut inte ÄNNU!

/Tesan