Redan för 4 månader sedan skulle jag ha gjort en operation för att ta bort några hugförändringar. Då jag sist gjorde det bet bedövningen på mig dåligt och jag kände då läkaren började skära i mig. Då fick jag extra sprutor med bedövning och dom sprutorna gjorde så förbaskat ont. Detta har gjort att jag skjutit på denna operation och då fick jag ingen tid förrens nu. Imorse klockan 9 var det dax att träffa samma läkare igen, den läkare som jag då tyckte betedde sig nonchalant och otrevligt, som om jag inte fanns i rummet.

Idag möttes jag av två assisterande sköterskor varav den ena verkligen var ämmad för yrket. Hon förklarade allt noga och gjorde så jag kände mig lugn. Så kommer läkaren in och det kändes med en gång som om det inte var samma man som jag träffat innan. Nu skämtade han friskt och pratade verkligen som om han brydde sig om MIG. Jag hade 4 förändringar att visa upp varav två på ena benet. Dom tyckte läkaren inte vi skulle göra något åt, då dom var såna som aldrig kan bli farliga och ärr är ju missprydande det också. Vi bestämde att vi skulle avvakta med dom och så får jag senare ta ställning till vad jag vill göra med dom och om jag bestämmer mig för att jag vill ta bort dom så kan jag ringa direkt till kirurgavdelningen, jag behöver alltså inte gå via läkare och får remiss, vilket är jättebra, då slipper man ju ett led och då borde det gå lite snabbare att få en tid.

Det jag hade på ryggen var också ofarligt men han ville ta bort det då jag besväras av den ibland. Jag visade också upp ett födelsemärke jag hade på en tå, ett märke som inte alltid suttit där. Den sa han på en gång att han ville ta bort. Får man förändringar på fötter är det tydligen viktigt att ta bort.

Bedövningen gjorde ont även denna gång men nu bet bedövningen så jag slapp att ta fler sprutor. Förutom tån, där var han tvungen sticka två gånger, men jag vet inte varför. Det gjorde ont kan jag säga. Huden är inte speciellt tjock på en tå. Sedan gjorde han det lilla ingreppet och sydde igen såren. Sköterskan som fick mig att känna mig lugn innan allt satte igång frågade hela tiden hur det gick och påminde mig om andningen då bedövningen lades och läkaren frågade också så allt gick bra. Wow vilken omvårdnad jag fick! Jag hade alltså oroat mig i onödan inför detta. Vilken lättnad!

Nu har jag stygn som ska tas om två veckor och jag måste vara noga att tejpa såren i 3 veckor. Av ryggen känner jag inget men tån värker och är öm. Jag får inte på mig några skor för då trycker det och gör ondare. Hoppas det släpper fort så jag kan lämna lägenheten imorgon.

Om några veckor kommer provsvar om förändrigen på tån. Hoppas, hoppas att det är en ofarlig förändring.

/Tesan

---