Igår vaknade Felicia 6, som hon gjort nu sen någon vecka tillbaka. Vi rustade oss och Felicia fick mumsa risgrynsgröt, för första gången, till frukost och sedan drog vi iväg med min syster B till Luleå. Lillan höll på att somna i bilen redan vid 10 men vi lyckades hålla henne vaken. Hon är så himla känslig då det gäller hennes rutiner. Avviker det och hon sover alldeles för tidigt på dagen eller att hon skulle komma i säng för sent på kvällen då är det kört och strulet kan sen hänga i länge efteråt.

Då vi kom in till stan och Felicia fick åka vagn och titta på allt folk så blev det spännade och det var inga problem att hålla sig vaken. Dessutom var det ju himla kul att knycka mammas mat på thairestaurangen vi lunchade på och hon fick i sig både majs, vårrulle och friterad kycklng trots att hon precis hade ätit en burk av hennes egen mat.

Efter maten skulle hon sova. Punkt. Felicia ville annat och slet ner filten från sufletten hela tiden, det var lönnlöst och jag fick vika mig. 45 minuter senare var hon tröttare än tröttast och då hade det gått över 3 timmar sen hon började bli trött så då fick jag henne att sova med lite skak och gung av vagnen. Strax efter var vi tvungen gå till bilen för parkeringsbiljetten gick ut. Jag försökte att lyfta henne över till bilstolen försiktigt men hon vaknade då jag skulle spänna fast henne och hon VÄGRADE somna om. 10 minuters sömn fick hon och hur vi än försökte så skulle hon inte sova mer.

Aldrig mer ska jag störa henne då hon sover, utan hon ska få sova färdigt. Det var en trött och gnällig liten Fis vi hade att göra med resten av dagen och eftermiddagen men sedan stupade hon i säng vid 19. 

Aldrig mer, jag borde veta bättre.